Det finns ännu några hundraåriga villor i Grankulla men ingen ursprunglig trädgård, utom en, den som ligger nedanför Villa Reire vid Norra Mossavägen 3. Den har fortfarande träd och buskar som planterades för snart 100 år sedan av Nenni von Hausen. I dag sköts de av hennes barnbarn Torbjörn Rinne, 75-årig läkare med intresse för trädgård, natur, fågel- och djurliv.
När detta läses är våren redan här.
När detta skrevs låg snön i stora fläckar över trädgården. Men Torbjörn Rinne berättade medan han gick från träd till träd, från buske till buske och pekade på platser i sluttningen. Trädgården kom till liv och bjöd på en lång historia.
Erantis från Danmark. Reire våren 2013.
Uppe vid husets ingång står en stor vit ädelsyren som påminner om stamsyrenen från morföräldrarnas tid, en vit och en lila på var sin sida om trappan. Mot den långa och varma stockväggen längre västerut växer ett spaljéträd, ett äppelträd (Gyllenkrok-astrakan) från mormor Nennis tid.
Torbjörn Rinne berättar också om sina familjeträd som han ympar. Originalstammen bär flere olika sorters äpplen som alla har sin historia. Många träd måste ”tämjas” för att inte växa krokiga ner över den branta sluttningen. För att få mormor Nennis japanska rosenkvitten Chaenomeles japonica att ge frukt planterades två krukor med rosenkvitten bredvid och nu ger den massor.
Jorden sköts väl och blandas med egen kompostjord. Ett oranieträd har fått sin början av ett nergrävt kaneläpple. Några fruktträd härstammar från vänners och bekantas gårdar i Esbo. En stor hasselbuske har sitt ursprung på Kasaberget.
Syrener, till vänster förgätmigej, i mitten rosenkvittten och i högra hörnet dagliljor.
En bäck porlar nerför sluttningen
Mellan fruktträden finns plats för nyttoväxter som bönor, spenat, sallad, tomater, kryddgrönsaker som selleri, vitlök, luftlök, vitlök, spansk körvel – som blir som en grön buske – samt läckerheter som svartrot och jordärtskockor.
Vårblommor av alla slag, höga och låga sommarperenner, höstflox, allt ryms här.
Lönnar och ekar kring sluttningen kommer från Mokulla, familjen von Hausens hemgård som i dag blivit plats för internationella författarträffar utanför Lahtis.
På den västra sidan om Villa Reire porlar en bäck nerför sluttningen. Den springer upp på berget ovanför och har alltid funnits där. Bakom villan kan redskap och annat stuvas in i ett gammalt badhus som i två delar för många år sedan transporterades upp från Gallträsk. Nenni von Hausens fyra döttrar hade på 1910-talet ett stort lekrevir inom skog, berg, sjö och mosse. Av dem skulle Janicke, Torbjörn Rinnes mor, fortsätta trädgårdsintresset, nästan ända till sin död 1991. Systern Synnöve, biokemist och en i kretsen runt A.I. Virtanen, hämtade hem frön från en växt på Sumatra efter andra världskriget. Den planterades ut för över 50 år sedan och växer nu nere vid Norra Mossavägen, en storbladig växt med granngul blomma som kommer upp i vitsippstider under mörka granar. Man tycker att jorden och klimatet inte skulle passa en tropisk växt men här förvå- nar den de förbivandrande som kanske i maj-juni stannar upp för att titta. Familjen har alltid kallat växten för Sumatrakalla (Lysichiton americanus), på finska heter den Keltamajavakaali.
Rabatterna innan midsommar.
Tjärade stockvägar, Italienröd rödmylla
Villa Reire (Redet/Boet, på svenska) byggdes 1909–10 för bildkonstnären Werner von Hausen och hans familj. Villans ritningar gjordes av Werner von Hausen och Grankulla-arkitekten Alarik Tavaststjerna renritade dem till dåtida officiellt format. Den skulle påminna om norskfödda Nenni von Hausens hemlands hus, bla om villastilen i Holmenhaugen utanför Oslo. Huvudvillan har tjärade stockväggar medan ateljén fått brädfodring målad i Italienröd rödmylla.
Villa Reire byggdes på en mycket stor tomt som delades av Werner von Hausen och skolkollegan Magnus Hagelstam som 1909 valts till rektor för Grankulla samskola (gr. 1907). Hagelstams villa ligger en bit högre upp vid nuvarande Norra Heikelsvägen 12 och fungerar i dag som Heikelvägens daghem. Den byggdes till under 1940-talet då den finska folkskolan flyttades hit från en mindre villa vid Leavägen (riven).
Då Villa Reires soliga sluttning planerades som trädgård anlitades Paul Olsson. Han blev Grankullas mycket kända trädgårdsarkitekt, den första i landet, som redan 1910–13 planerade ett 40- tal villaträdgårdar här. Av dem finns inte många spår kvar. Villa Reires ägare har i snart 100 år bemödat sig om att bevara åtminstone delar av en helhet. Den ger fortfarande en stark upplevelse, i synnerhet i vår- och försommartider. Villan och trädgården bildar i dag en unik helhet.
Chaenomeles japonica. Rosenkvitten.
Villa Reire är upptagen på stadens förteckning över Byggnads- och kulturhistoriskt samt stadsbildsmässigt värdefulla byggnader, för närvarande över 60 objekt. Villan är beskriven (ss 153–154) i boken Glasverandor och snickarglädje (1988) . Boken torde finnas på Grankulla stadsbibliotek, på svenska och finska.
”Vi möts av ett färghav”
Historieteamet besökte åter Villa Reire 7.5, då snön från besöket 19.4 smultit.
Historieteamet blev väl mottaget då vi på nytt besöker den underbara trädgården framför Villa Reire. Det gästvänliga värdfolket och själva naturen bjöd oss på sitt bästa. Till tonerna av rödhakens melankoliska sång vandrar vi upp för sluttningen och möts av ett färghav.
Blå nyanser kommer av lungört, blåstjärnor (Scilla), ormöga och massvis av nunneört, dessutom skymtar blåsippan i backen under granarna. Gula färgen kommer av svalört, åländsk gullviva, gulsippa och en och annan ”Sumatrakalla” som börjar sticka upp, fastän den bara är i sin början. Mitt i det gröna spirar en vit Calta palustris dvs. en trädgårdsvariant av vår mera bekanta gula kalvleka. Dessutom blommar vitsippor och vit nunneört överallt. En fantastisk syn!
Men ännu mera är på kommande; förgätmigej, perenner såsom olika dagliljor, pioner, julros (!), anemoner, skogstulpan och ett flertal olika rosor kommer att färgsätta trädgården till någonting enastående praktfullt bara sommarvärmen når oss.
I den Reireska trädgården har man dessutom kombinerat nytta med skönhet. Här och där växer palsternacka, vitlök, jordärtsskocka som man skördar och vårdar.
Historieteamet gick hem med plastkassar fulla av lovande skott och härliga knölar. Vi hoppas att nånting av den underbara trädgården skall leva vidare hos oss!
