Hundratals barn har under Grankullas mer än hundraåriga existens under olika tider bott på de sex privata barnhem som verkat i staden. Vi berättar om de tre äldsta barnhemmen i denna artikel, de tre yngre beskrivs i nästa nummer.
Av barnhemmen existerar i dag bara två; det äldsta och det yngsta som startade för 15 år sedan.
Samtliga har valt Grankulla av samma orsaker. Orten är lugn, den har skolor och service. Den ligger litet på sidan om men ändå nära huvudstaden. Och den har frisk barrskog med klar luft. Det här sägs i dokumenten.
Alla barnhem har sina egna arkiv med bilder, årsberättelser och dokument. Materialet till artiklarna bygger främst på det som samlats in i det lokalhistoriska arkivet i Grankulla men mera tas gärna emot.
Hurtigs barnhem
Hurtigs barnhem grundades redan 1912 av pastor Karl Hurtig och finns fortfarande uppe på kullen vid Metodistförsamlingens kyrka, Betlehemskyrkan.
Metodistförsamlingen började med sitt barnhem, fortsatte med kyrkan som invigdes 1917 och byggde sedan upp ett helt litet samhälle på den stora tomten i hörnet av Kyrko- och Bolagsvägen.
Barnhemmet fanns i det största huset, kallat Storstugan. På den platsen står Casa Seniori i dag.
Från slutet av 1960-talet revs de många eldfarliga träbyggnaderna; skolan, bastun, Lillstugan, hönshuset, vedlidret och den långa dassbyggnaden. Alla byggnader hade sin funktion.
I dag står det nya barnhemmet i rödtegel från 1971 högst uppe på kullen med fin utsikt över den stora tomten.
Då barnhemmet startade 1912 var antalet barn 40, i dag är de bara en handfull. Barnen har länge varit finskspråkiga. En av de gamla trotjänarna i gården skakar bekymrat på huvudet och tycker att många barn allt fortfarande borde få komma till en hemlik och lugn miljö.
I dag förstör föräldrarnas drog- och alkoholmissbruk barnens liv. På 1910-talet var orsaken oftast fattigdom, en annan inbördeskriget 1918 då många barn plötsligt stod föräldralösa. Barnens hemkommuner har sedan början betalat en månatlig avgift.
Barnen i Hurtigs barnhem fick sin första skolundervisning i den egna förskolan som upphörde först 1947 då kommunens egna folkskolor grundades.
De fortsatte i ortens lärdomsskolor, deltog i sportoch fritidsaktiviter och flyttade ”hemifrån” i 20-års- åldern.
För några år sen kom sex tidigare barnhemsbarn till det lokalhistoriska arkivet i Villa Junghans och tittade igenom foton och tidningsklipp samt den tidning många av dem sålde runtom i Grankulla, nämligen De värnlösas jul. Den är en utmärkt historiebok med berättelser om Hurtigs barnhem under 100 år.
Bensows barnhem
Bensows barnhem fick sin början 1916 då Sigrid och Wilhelm Bensow besökte Hurtigs barnhem.
Paret Bensow var barnlöst. De hade några år tidigare flyttat till Grankulla från Gräsa gård och här köpt en stor tomt vid Gräsavägen. Deras vitmålade villa står kvar i hörnet av Grankullaoch Gräsavägen.
Spår av Paul Olssons trädgårdsanläggningar och några trädgårdsstatyer är minnen från deras tid.
Det första barnhemmet för tolv barn, BB1, inrättades 1917 i en stor och gammal villa Granhyddan i den syd- östra delen av tomten.
Bensows byggde ett nytt barnhem 1928, BB2, österom huvudvillan, också det för tolv barn. 1933 kom en förordning om att alla barnhem skulle ombildas till stiftelser. Under 1960-talet förändrades verksamheten då de två gamla barnhemmen hyrdes ut och barnen flyttade in i ett nybyggt barnhem 1967.
I dag bor inga barn längre i barnhemmet. Där finns dock daghemsbarn som flyttat från daghemmet Stora Lyan, grannbyggnaden som nu är under reparation.
Stora Lyan ägs av Bensows stiftelse som Grankulla kö- per daghemsplatser av. Stora Lyan byggdes 1988. Omgivningen är fin, nästan en sagoskog att promenera i. Staden kommer att snygga upp det egna parkområdet med den gamla dammen nere vid Grankullavägen.
På Bensows stora område finns i dag 4 byggnader. Denna är ritad av arkitekt E. von Ungern-Sternberg och byggd 1967. Den byggdes för att där förena alla barn från de gamla barnhemsbyggnaderna. Den äldsta, BB I har rivits och BB II vid Bensowsgränden 6 står tom. Bildens hus är under reparation i dag, liksom daghemmet Stora Lyan intill. Det fjärde huset på området är Villa Bensow.
Barnavårdsinstitutet
Av artikelns tredje barnhem Barnavårdsinstitutet i Grankulla finns inga spår kvar.
Den gamla villan vid Bredavägen 6 är borta. Där står några stora höghus i stället. Institutet har en kort men intressant historia och en hel del är dokumenterat, även i vårt lokalhistoriska arkiv.
Liksom de två tidigare nämnda hemmen startade Barnavårdsinstitutet från ideell grund. Tilly Soldan såg behovet av utbildning av barnsköterskor, av upplysning för blivande mammor och möjligheten att ta hand om barn till medellösa eller bostadslösa kvinnor.
Hon hade egna erfarenheter som ogift mor till en son med författaren Juhani Aho. Barnavårdsinstitutet startade 1920 och avslutade verksamheten 1931, då Tilly Soldan dog. Under elva år hann många barn få en första trygg spädbarnstid i institutet som hade plats för 12-18 barn. Barn över tre år togs inte emot.
Tilly Soldan tog emot ansökningarna till kurserna som varade sex månader. Hon organiserade undervisningen, inkasserade elevavgifterna, skrev ut betyg och rekommendationer. Hon samarbetade med läkare och hälsosystrar.
Eleverna sattes också i trädgårdsarbete – Tilly Soldan var utbildad trädgårdsmästare – mjölkade institutets get som hölls för de mest allergiska barnen och sydde småbarnsutstyrsel.
Ett av barnen från 1920-talet kom till det lokalhistoriska arkivet 2001 och berättade sin historia om en lycklig småbarnstid.
Barnavårdsinstitutets verksamhet fortsattes av Samfundet Folkhälsan på andra orter.
Den gamla villan var sedan i några decennier församlingshem för Grankulla tills det nya församlingshemmet stod färdigt ovanför Varuboden i början av 1960-talet. Villan hann också användas av vårt Medborgarinstitut för vävkurser innan den revs.
Många var de unga ogifta kvinnor som gav sina barn till barnavårdsinstitutet för god pädbarnsvård och för den betalade de hela sin lön som tex hemhjälp eller butiksbiträde. Sällan kunde de senare ta hand om sina små.
Barnavårdsinstitutets prospekt ger god information om kursinnehåll, avgifter, studieprogram mm. På området fanns också bostäder för elever och personal, tvättstuga mm. Barnen sov eftermiddagssömn ute på balkongen mot öster och lekte ute i en stor häck mot väster vid Bredavägen. Också här blev verksamheten omöjlig på grund av de eldfarliga träbyggnaderna.