Hästarna tar snällt emot klapparna men det är tydligt att de vill börja arbeta; hovarna skrapar otåligt marken när vagnen stannar ett tag.
De sammetslena hästmularna sträcker sig efter något gott att smaka på – björkkvistar och barr duger utmärkt i väntan på lunchpausens hö.
I början av april kan man i Grankullaskogarna stöta på Miika Åfelt, hästskogsarbetare med hästkrafter från ”den himmelska verkstaden”, som han själv säger när han beskriver sin trupp. Vid arbetena fälls träd som är i dåligt skick.
De stiliga nästan en ton tunga, snälla kallbloden Bocas är av rasen Percheron av den franska stammen och Limppu (Lincoln) är Ardenner av den svenska stammen.
Hästarna tar sig fram i våra skogar på utmanande ställen, men klarar snabbt och överraskande flinkt att stiga över även tjockare fällda trädstammar. Åfelt manövrerar erfaret och träffsäkert de avsågade trädstammarna och risen in i skogssläpvagnen med en stor skopa.
Marken i skogarna har inte frusit den här vintern utan förblivit mjuk och håller därför inte tyngre skogsmaskiner. På sådana speciella ställen är skogsarbete med häst inte mindre effektivt än med lantbrukstraktor. Prestandan per arbetstimme kan till och med vara större än för en traktor-släpvagnskombination då forslad mängd timmer jämförs.
Hästskogsarbetarens lättare och smalare skogssläpvagn lämpar sig speciellt bra för känsliga områden och ställen som är svårforcerade för tyngre maskiner.
Slutresultatet är både ekologiskt och estetiskt. Vagnen lämnar inte nämnvärda spår i terrängen och rot- och stamskadorna minimeras.