I mars 2014 anlände Ndela Makambo Saleh, 37, till Grankulla efter att ha tillbringat elva år på ett flyktingläger. Ett mirakel hade skett. En man utan hopp hade fått ett nytt hemland och en ny hemstad.
Ilmoitus
Ilmoitus
Makambo och hans familj trivs bra i Grankulla, men hoppas att människor modigt skulle komma fram och diskutera vilket läget är. Han betonar att genom att tala och vara öppna kan vi alla lära oss något av varandra. Diskussionen kan föras på franska, engelska, swahili och, mer dag för dag, också på finska.
Åren i skuggan av våldet
Makambo växte upp som den äldsta av elva syskon i Demokratiska republiken Kongo. Till familjen hörde tio söner och en dotter. År 1996 förde oroligheter honom först till Tanzania, och sedan tillbaka till Kongo.
Hans första fru dödades i Kongo, och det gick inte längre att leva i säkerhet i landet. På grund av våldet flydde Makambo till Malawi. På ett flyktingläger där träffade han sin nuvarande fru Marie, 33. Familjens två döttrar Asifwe, 5 och Tina, 3 är båda födda på flyktinglägret.
Livet på lägret var inte lätt, men man de svåra förhållandena var drägliga så länge det fanns mat. Till slut fick familjen bud om att det nya hemlandet hette Finland.
Hopp om finländska vänner
För Makambo känns det inte bra om människor inte pratar med honom. Det är verkligen svårt att få finländska vänner, säger han, men hoppas att hans döttrar ska få finländska vänner. Flickorna önskar att de på fritiden skulle få leka med sina dagiskompisar.
Det kan ordna sig om föräldrarna skulle ringa till varandra. Som för alla flyktingar har de flesta släktingarna och vännerna blivit kvar i hemlandet; Makambos mamma är kvar i Kongo, det är inte helt klart var. Makambo tror på öppenhet. Han önskar att människor skulle komma fram och fråga till exempel om Kongo. Då skulle han kunna lära grankullaborna något, och han skulle lära sig av dem. Då kunde det också uppstå nya vänskapsförhållanden.
Tack för stödet
Makambo är oerhört glad och överraskad över all hjälp och allt det stöd de har fått i Grankulla. Via Kaunis Grani vill han förmedla ett tack till alla som stött familjen, så som social- och hälsovårdsväsendet, Grani närhjälp och alla grankullabor.
Bara den finska vintern, som familjen mötte genast när de steg ut ur flyget, har krävt acklimatisering. Enligt Makambo hjälper det att ha en positiv och öppen inställning när man ska rota sig i ett nytt land. Efter flyktinglägret känns livet i Finland som ett mirakel, och han är nöjd med allt han har fått i Finland. Att bemästra finska Att lära sig finska ger nyanlända flyktingar en kanal till samhället och kulturen.
I Malawi fick familjen en kort introduktion om det nya hemlandet och en första kontakt med det finska språket. Barnen har lärt sig finska utmärkt på daghemmet och familjens mamma Marie har också redan en bra språkkunskap. Makambo retar sig på att hans finska inte är lika bra som de övrigas. Genast när de anlänt till Finland gick Makambo en kurs i finska på Raamattuopisto och deltog också i en integrationsutbildning. Tyvärr måste Makambo avbryta kursen på grund av ett brutet ben, men nu deltar han igen i en finskakurs i Esbo. Nu behövs bara en diskussionspartner.
Vilja att hjälpa
Makambo är till yrket byggnadsarbetare, men han planerar att omutbilda sig. Nära hjärtat ligger speciellt att hjälpa åldringar. Makambo hoppas att han genom Grani närhjälp kunde hjälpa åldringar i Grankulla. Än så länge går vardagarna till studier i finska, men på veckoslut finns tid att hjälpa.
Bakgrund
Stadsstyrelsen diskuterade i torsdags flyktingsituationen och konstaterade att Grankulla är berett att axla sitt ansvar och hjälpa de nödställda. – Inte bara berett utan vi måste agera nu då våra medmänskor lider nöd, säger stadsstyrelsens ordfö- rande Finn Berg.
Enligt Berg har Grankulla inte lämpliga lokaler för egentliga mottagningscentraler för de asylsökande, men försöker ordna fler lägenheter för flyktingar. – Jag vill inte gå in på om de vi hjälper är syrier eller kongoleser eller av någon annan nationalitet. Vi vill inte utesluta någon grupp eller något alternativ i det här skedet. Berg hoppas att grankullaborna även personligen engagerar sig i flyktingarnas situation i mån av möjlighet och på det sätt de finner bäst.
När flyktingsituationen i Syrien förvärrades år 2013 och kommunerna lovade ta emot dem, konstaterade man att det kunde gå ett år innan deras ankomst från flyktinglägren. Grankulla beslöt då att ta emot flyktingar från Kongo. – Vi har ganska bra hållit fast vid löftet vi gav på 1990-talet, att årligen ta emot tio kvotflyktingar. Nu i augusti tog vi emot nio kongolesiska kvotflyktingar och nu hoppas jag att vi kan ta emot så många asylsö- kande som möjligt, säger socialservicechef Jaana Myhrberg.
Det finns tio vuxna och tolv barn som kvotflyktingar i Grankulla, det är dem man söker statligt stöd för. Så finns det tre vuxna och ett barn som är asylsökande. Fem vuxna har flyttat till Grankulla till följd av familjeåterförening. Det finns inga exakta siffror på hur många flyktingar som bor i Grankulla bland annat på grund av att en del på eget initiativ har flyttat bort från kommunen.
Enskilda kommuninvånare har genom åren önskat Grankullas flyktingar välkomna genom donationer och arbetsinsatser. Också de kongolesiska flyktingar som redan bor i kommunen har haft en viktig roll som stöd i integrationen. I Grani Närhjälps Vardagsrum på Ungdomsgården kommer en Läsgrupp att starta. Biblioteket har lovat skaffa litteratur på swahili. Medborgainstitutets kurser spelar en viktig roll i integrationen.
SIRKKU VEPSÄLÄINEN / NINA WINQUIST