– Ja, egentligen borde ju precis alla ryttare från vårt stall få pris – nämligen priset för bästa gruppanda, kommenterade årets guldmedaljör i dressyr Netta Stenius.

Tävlingen hålls årligen för ryttare i hela Finland som rider i ridskolor och inte har egna hästar men är ändå tävlingsinriktade.

Tävlingen är unik eftersom det är så många ridskolor som deltar från hela Finland; i år deltog 29 ridskolor med 154 hästar och 241 ryttare.

Eleverna tävlar i hoppning samt dressyr och de olika klasserna är indelade i åldersgrupper: ponnyryttarna är 10–16 åringar, juniorerna 10–18 år gamla, seniorerna bör vara över 18 år.

40 plussarna har sin helt egna kategori.

Ekipagen tävlar i tre dagar. Den första dagen rids det dressyr, den andra hålls dressyrfinalen samt en s.k. välkomstklass i hoppning och på den tredje dagen är det dags för hoppfinalen.

8 hästar, 25 ryttare

Peiks Ridskola deltar varje år.

I år åkte åtta hästar och hela 25 ryttare iväg. Stallägaren Peik Andersin, själv framgångsrik tävlingsryttare, säger ändå att det inte är jobbigt att organisera så många hästar och ryttare inför och under tävlingen.

– Vi bygger upp inför stora tävlingar hela året runt. Vi arrangerar tävlingar här hemma höst, vinter och vår.

– När vi anser att eleverna är redo för att tävla utanför ridskolan för vi så många som möjligt iväg och tävla. På så sätt får både hästarna och ryttarna en allt större rutin.

Dressyrframgång

Kuopioveckoslutet började strålande för Peiks Ridskola.

I fredagens klasser kvalificerade fem ekipage till nästa dags finalklasser, och Netta Stenius på Czaplinek vann över 40-åringarnas mästerskap, Tiina Karonen på Elliot blev andra, och Tina Appelroth-Ilvessalo även på Elliot blev fjärde.

Vinnarhästen Czaplinek med blåvit rosett får beröm.

– Det kändes lätt att le brett under hela dressyrprogrammet. Hästens njutning och tävlingsglädje smittar av sig på ryttaren, berättade Stenius.

Lycklig häst Cassino, lycklig ryttare Sanna Aspholm. Ekipaget knep en fin tredjeplats i seniorryttarnas dressyrfinal.

På lördagen blev Sanna Aspholm trea på Cassino och Hanna Kurri på Spectacular femte i seniorernas mästerskap.

Peiks Ridskola har länge varit känd som en hoppinriktad ridskola, men har under senare år utmärkt sig för succé i dressyr. Så har till exempel Anna Savilampi på Czaplinek vunnit seniorklassen i dressyr 2013 och 2015.

– Vi har satsat på dressyren under de senaste sju-åtta åren, konstaterar Peik Andersin. Ju bättre vi gör vårt jobb här, desto bättre klarar sig eleverna i tävlingar.

Halt hoppunderlag

På söndagen var det dags för hoppning.

Tyvärr hade vädret helt plötsligt slagit om från de föregående dagarnas strålande solsken till regn och åska. Underlaget i både uppvärmnings- och tävlingsplanen blev snabbt våta och hala.

Till all lycka gick uppvärmningen och tävlingen i alla fall att genomföra då det ihållande regnet upphörde och solen till och med tittade fram då och då.

I hoppning är det speciellt viktigt att underlaget är bra, eftersom hästarna annars lätt kan skada sig.

I ridskolemästerskapet bedömdes ryttaren och hästen enligt stilbedömning; domaren följde med hur ryttaren rider och påverkar hästen; ekipaget med högsta stilpoäng och felfri bana vinner. Vanligtvis är det snabbaste felfria ekipaget som utgår med segern.

I juniorernas klass hoppade sig Ellen Mickelsson med Chilla till en fin sjätte plats och Ellen Andersin till femtonde. Tina Appelroth-Ilvessalo på hästen Caralahti blev åttonde i seniorklassen och Johanna Järvi placerade sig som elfte.

Hopp och dressyr

Till nationella tävlingar som denna är hästvalet en viktig process av tävlingsförberedelserna.

– Att köra en hästlastbil vars fartbegränsning är 80km / timme till Kuopio tar ungefär sex timmar, berättar Peik Andersin.

Koncentrerade Leona Kunnamo på Panferra i juniorernas klass i hoppning.

Han förklarar att det var för långt att först köra dressyrhästarna till tävlingen och föra dem hem, och sedan plocka upp hopphästarna.

– Vi måste alltså välja de hästar som var bra i både dressyr och hopp, vilket begränsade antalet hästar till vårt förfogande, säger Andersin.

Många ges möjlighet

Netta Stenius tycker att det är fint att hennes stall ger alla en möjlighet att pröva på tävlingar. Lärarna satsar på både vanliga lektioner och intensivare träning inför tävlingar.

– Det här gör att ryttaren i lugn och ro kan bygga upp sitt självförtroende och jobba på att våga mer, säger Netta Stenius.

Nu på hösten fortsätter ryttare och hästar träna i Peiks Ridskola enligt beprövat koncept; så många ryttare som möjligt ska få chansen att tävla.

Och de tävlingsinriktade ryttarna verkar bli allt fler.

– Är det för att vi ordnar fler tävlingstillfällen för eleverna? Eller för att fler tävlingsinriktade ridskoleelever söker sig till oss?

Nöjd mamma

– I det här stallet håller de på med ungdomar som ingen annanstans, säger Elisa Kunnamo, mamma till en elev på stallet.

– Man borde ge dem ett pris för att de orkar ta oss med på så många tävlingar. De har sparat oss ett ponnyköp!

Guldmedalisten Netta Stenius håller med om ridskolans speciella ungdomssatsning och gruppanda.

– Det är alltid individen som tävlar men det är gruppens stöd som pushar individen och det känns oerhört viktigt och bra.
Ridskolan satsar förstås inte bara på dem som vill tävla.

– Vi har massor med elever som inte tävlar. Det är viktigt att vi erbjuder dem bra undervisning som inte har med tävlingar att göra.

Olikhet ger bra ”feelis”

Att det rider så många olika slags ryttare ger stallet en bra “feelis”, tycker Andersin.

– Kom och rid hos oss, man behöver inte vara mästare, skojar han.

För det hästälskaren Peik Andersin uppskattar ”fruktansvärt mycket” är en varm gemenskap.

– Sammanhållningen är otroligt fin, det är en kultur vi byggt upp under åren och som vi inte tummar på: nya elever är jämlikar jämfört med dem som ridit här länge. Alla är lika viktiga.

En av de eftertraktade pokalerna.