Familjen Msambya från Kongo anlände till Grankulla samma dag som det började snöa. Under deras första vecka i staden vräkte snön ner, något som väckte storögd munterhet hos alla fem.
– Allt har varit bra här, utom snön. Det finns alldeles för mycket av den, skrattar 19-åriga Amisi Msambya, som föredrar att kallas för Messi.
Redan av smeknamnet förstår man vad som är viktigast för Amisi Msambya. Ögonen börjar lysa när han berättar om sitt intresse.
– Fotboll är det absolut roligaste för mina syskon och mig.
Platser i GrIFK:s fotbollslag
Några dagar efter familjens ankomst fick Pipsa Manninen, koordinator vid Grankulla IFK Fotboll, en förfrågan om det fanns någon möjlighet att ordna platser till de fyra barnen från Kongo.
– Min första tanke var att det nog ska gå att ordna, vi har ju haft liknande hjälpverksamhet förut. För ett år sedan tog föreningen emot nio nyanlända flyktingbarn. Jag måste bara kolla med träningschefen och informera lagen.
Det tog inte länge för träningschefen Arto Tuohisto-Kokko att svara på förfrågan.
– De är välkomna att prova, skriver han i ett e-postmeddelande.
Utrustning fixades fram på noll tid. Det som den här gången kunde ha vållat problem var att inget av de fyra barnen hade fotbollskläder, än mindre ordentlig utrustning, bollar eller försäkringar. Under loppet av ett dygn hade Pipsa Manninen samlat ihop allt som behövdes via föreningens medlemmar.
– Jag meddelade styrelsen och alla lagledare, sökte igenom våra förråd samt satte ut ett meddelande på föreningens facebook-sida, säger hon.
“Stolt över sådana här föreningar”
De första träningarna har förlöpt fint, och initiativet har tagits väl emot. Camilla Sederholm, som är mamma i en av vänfamiljerna, körde barnen till deras första träningar och är full av beröm.
– Att GrIFK Fotboll tog emot de här barnen med stor varm famn kan jag bara lyfta på hatten för. Jag känner stolthet över att vi har föreningar i vår stad som snabbt samlade ihop alla träningskläder och fotbollar som behövdes och erbjöd barnen att vara med.
Camilla Sederholm poängterar att barn från olika kulturer kan umgås helt okonstlat med varandra, så länge vuxna i deras närhet stöder detta.
– Att få med de här barnen och ungdomarna i ett lag med helt vanliga finländare så fort som möjligt är en mycket god idé som inkörsport till det finska samhället och viktigt för hela familjens välmående.
Fotboll särskilt bra integreringsredskap
Pipsa Manninen vill understryka just fotbollens goda egenskaper i integreringsarbetet.
– Fotboll är en lämplig sport, eftersom man kan träna ensam eller i lag och språket inte är något problem, säger hon.
Camilla Sederholm tillägger:
– Jag tycker att det är viktigt att motkrafterna till den inskränkthet och främlingsrädsla som får så stor uppmärksamhet nuförtiden verkligen aktiverar sig och visar på alternativa sätt att hantera förändringarna i samhället.