I början av november var Grankulla plötsligt på allas läppar och i allas flöden. Orsaken var sorglig och motbjudande – ett gruppboende för ensamkommande flyktingbarn stötte på hårt motstånd bland en grupp grannar.
Ännu mer hårresande var de motiveringar, som en av personerna hade skrivit i ett utlåtande. Huset för gruppboendet var “för fint”, och förfarandet var inte “värdigt mot de Sanngranibor som betalar kommunalskatt”.
Nio barn ska flytta in i boendet om ett par veckor. Barn som förtjänar att känna sig välkomna och trygga i staden. Nio personer motsatte sig boendet. Personer som inte vill dela med sig av sin levnadsstandard och sina skattepengar. Det är skamligt, och jag hoppas de här människorna inser att deras handlande påverkar bilden av alla oss som bor här.
I själva verket har jag aldrig tidigare bott på en ort med så stor vilja att hjälpa dem som har det svårt. När familjen från Kongo i artikeln här intill kom till Grankulla som kvotflyktingar för ett par veckor sedan, hade frivilliga människor via Grani Närhjälp inrett deras bostad, skaffat fram köksgeråd, varma kläder och leksaker till barnen.
Inom ett par dagar hade familjen välkomnats av vänfamiljer, barnen hade inlett fotbollshobby och de vuxna matlagningskurs. Extra varma vinterkängor i snövädret, pulkor och köksmaskiner fixades fram av välvilliga människor. Folk organiserar sig på sociala medier för att se till att inte bara den här familjen, utan alla nyanlända har vad de behöver. Generösa personer ger av sin tid och av sina vinterkläder.
Det är skamligt att det finns människor som missunnar ensamma barn ett tryggt hem i sin närhet. Till all tur är de här i minoritet i Grankulla. Låt inte dessa personer synas och höras mest. Låt oss i stället högljutt fördöma deras åsikter, samtidigt som vi fortsätter hjälpa de utsatta så gott vi kan.
Matilda Gyllenberg
Journalist, YLE