Moustafa Jano äter en finländsk lunch, köttgryta med potatismos, tillsammans med några arbetskamrater och mig på Grankulla stadshus. Han är här för att bygga sin utställning Every Person has lost something.
– Saknar du syrisk mat?
– Naturligtvis, säger Moustafa Jano.
I gummibåt över Medelhavet
Moustafa Jano, som är hemma från Aleppo i Syrien, har mist sin hemstad, sitt land, sitt jobb och sina vänner. Han har inte träffat sin familj på femton månader. Det upprepar han gång på gång, femton månader. Hans fru och tre barn lever sedan år 2013 i Kurdistan i Norra Irak, utan tillgång till skola och hälsovård. Det yngsta barnet har han aldrig sett, hen föddes efter att Moustafa påbörjade sin flykt som tog honom till Norden.
Moustafa Jano har studerat konst vid Syriens äldsta universitet Damascus University, han hade ett eget företag och jobbade med grafisk design och reklam. Damaskus och Aleppo hör till världens äldsta civilisationer och nämns redan i kilskrifter och i Bibeln.
Även om det länge var oroligt i Syrien gav den arabiska våren 2012 ett visst hopp, men sen blev allt bara värre. Aleppo, som av Unesco utnämnts till ett världsarv, har bombats sönder och stora mängder oskyldiga människor har dött och flytt.
Hösten 2015 tvingades också Moustafa fly från det krigshärjade Aleppo. Resan från Turkiet till Grekland i en fullastad gummibåt höll på att kosta honom livet. Båten fick motorstopp och började ta in vatten. De 55 personer som trängdes i båten blev räddade och fördes till Grekland. Efter en lång resa genom Europa nådde Moustafa Norden.
Visar förlusterna i bilder
Moustafas upplevelser är drivkraften för hans fotomontage.
– Jag är inte så bra på att prata och förklara allt jag upplevt, säger Moustafa, men jag kan visa det i mina bilder.
Förra sommaren, när alla spelade Pokémon Go, fick Moustafas bilder med barn och en gråtande Pikachu framför sönderbombade hus och i små båtar viral spridning. I höstas hade han en utställning på Fotografiska museet i Stockholm, nu ställer han ut i Grankulla.
Hans bilder beskriver inte våld och blod, men nog den saknad, förtvivlan och orättvisa som kriget skapat. Han kombinerar idyll och skönhet med bilder av krigets förfall. Det är starkt och berörande, ofta med barn i centrum. Bilderna beskriver de små barnens sätt att anpassa sig till ohyggliga verkligheter.
Under den första utställningsdagen i stadshuset kommer många fram, starkt berörda, och säger att de ska ta med sin familj för att se utställningen. Moustafa kommer också att besöka skolor i Grankulla.
Viktigt att ha en uppgift under väntetiden
Moustafa har fått uppehållstillstånd och kan snart påbörja integrationsutbildningen och studier i svenska. Men han och många andra har väntat på detta i femton månader, utan studier och möjlighet att jobba. För Moustafa har skapandet av bilder gett mening under tiden. Han bor inte längre på flyktingförläggningen, men trots den hjälpsamhet som finns känner han sig ensam.
Det är svårt att finna vänner, ett vanligt umgänge.
Efter utställningen i Finland ska han resa till Irak till sin familj som han inte fått träffa på mer än ett år. Han jobbar för att få dem till Sverige.
– Det kommer att lyckas, men det tar tid, säger han.
Utställningen kan ses 31.1-18.2 i stadshuset, biblioteket och Nya Paviljongens foajé.