Många tidigare utställningar i Grankulla har presenterat villaexteriörer, men nu är det enligt Clara Palmgren interiörernas tur och utställningen ”Välkommen in – Villainteriörer i Grankulla från 1910-1940” visas i galleriet i biblioteket i november.
Bilderna kommer från det lokalhistoriska arkivet som under decennier har samlat in fotografier, dokument, ritningar mm.
– Vi, Cecilia McMullen (kulturproducent) och jag har tittat igenom materialet och valt ut bilderna för utställningen. För bildredigering har vi haft hjälp av Annabelle Antas, utbildad fotograf och bosatt i Grankulla, berättar Clara Palmgren.
Varför just denna tidsperiod?
– Tidsperioden kändes naturlig. Man kan anse att 1910-1940 var den riktiga villatiden eftersom man byggde så många villor just då och dessutom höll fast vid en ideologi kring ”grönt familjeliv” – det som var startskottet redan 1906 då Grankulla officiellt grundades. Så hade Grankulla ju den turen att här bodde så många duktiga byggmästare och en stor grupp yrkesfolk kring byggandet. En av de flitigaste byggmästarna var Emil Nordqvist som i sin handskrivna arbetsförteckning – som finns på utställningen – byggde 80 villor här. Han gick gärna enligt en modell som upprepas: ca 110 m2 med 5 rum, kök, badrum och veranda, oftast i 2 våningar. De riktigt stora villorna var arkitektritade, men också där arbetade Nordqvist.
När 40-talet kom med krigsår avstannade villabyggandet. Man höll en ”paus” i några decennier och först efter 60-talet då Grankulla plötsligt växte med några tusen nya invånare kom ett nybyggande i gång.
Vilken typ av bilder är det som ställs ut, kommer de från privata hem?
– Det har ju varit lätt för vem som helst att fotografera exteriörer. En systematisk fotografering av vissa interiörperioder saknas, med undantag för ett litet svep under 90-talet i några radhus och egnahemshus. Arkivet har tyvärr inte ett stort antal interiörbilder 1910-40, men ställer nu ut av dem. En del har redan använts i några av Grankullas villaböcker, men nya invånare är kanske inte medvetna om att sådana funnits 1986 och 1988 (slutsålda). På en utställning kan bilder studeras, jämförelser göras och ahaa-upplevelser överraska, säger Clara Palmgren som dessutom hoppas på att mera interiörer dyker upp för arkivet.
Några av de gamla och stora villorna anlitade fotografer på 1910-talet för fotografering av hemmet.
– En otrolig kulturgärning att vara tacksam för. De är definitivt pärlor och kan studeras i små detaljer.
Finns det något som sticker ut, som var speciellt för Grankulla?
– Grankullavillorna var anspråkslöst inredda och villorna var inte vräkiga. Man kan kanske säga att invånarna byggde sina villor med god smak, med praktiskt sinne och stark familjekänsla.
Man var till och med ganska akademiskt inriktad, man följde med vad t.ex England visade upp i Arts and Crafts-idéer som hade blivit en följd av utflyttning från nedsmutsade industristäder, dvs. ut till Garden cities, den tidens förstäder, trädgårdsstäder.
– Invånarna i Grankulla var under villatiden oftast svenskspråkiga. De kände ett nära band till Sverige, till svensk arkitektur, inredningsfilosofi och konstindustri. Carl Larsson-stilen var populär också i Grankulla. Man läste, diskuterade och tog idéer – också av varann här i Grankulla.