I många decennier under den ”gamla” tiden i Grankulla, fram till början av 1960-talet var grankullaborna beroende av olika småföretagare. Några av dem har presenterats i Kaunis Grani år 2021, börjande med Emil Nordqvist i artikeln Han som byggde villor.
Serien skulle kunna ta in många fler, framför allt några kvinnor. Av dem hör Fanny Lindström till de viktigaste.
Fanny Lindström (1888-1976) kom med sin make Axel under 1910-talet till Grankulla, grundade med honom en bränsle- och transportaffär 1919 som upphörde först 1972. Hon såg vad villaägarna behövde, nämligen ved för kakelugnar, vedspisar och bastu-ugnar. Hennes två lastbilar och några hästar körde ut ved men också andra förnödenheter. Tiden med hästtransporter övergick småningom i biltrafik. Lastbilar med öppna flak blev en allt allmännare syn. I dag är de helt försvunna. Lastbilarna har blivit skåpbilar.
Fanny Lindströms firma förde upp gäster från stationen till Bad Grankulla (Kauniala i dag), vintertid i släde, sommartid i trilla, flyttade ut Grankullabornas saker till sommarlivet i skärgården och plogade vägarna vintertid med hästdragna plogar. Grankullabrunnarna sinade ofta under torra somrar men transporthandeln körde ut vatten i hästdragna vattentunnor till villaägarna, oftast framför köksdörren. Under krigsåren på 40-talet blev bränsletransporterna mycket viktiga. Axel Lindström utnämndes då till bränslechef.
Lindströms hade en egen villa vid Dalvägen 4. Vedhandeln fanns först på platsen för dagens stadshus, men då där gjordes en skridskoplan flyttades den till hemtomten. Där sågades och höggs ved för många hushåll, främst av en enda vedkarl.
Affärsverksamheten sköttes i villan, i ett eget kontorsrum av Axel Lindström. Samtida berättar i dag om cirkelsågens gnissel nere i centrum. De minns också klapprandet av hästhovar och ånglokens pustande vid stationen, ljud som inte längre hörs i vår stad.
Fanny Lindström ansvarade för ett stort hushåll med 4 barn och senare med 3 barnbarn som blivit föräldralösa. Några barnbarn bor ännu i trakten och berättar om varm omvårdnad i ett hus fyllt av familjemedlemmar i tre generationer. Fanny och Axel Lindström är begravda i Grankulla.
Fanny Lindström var liksom så många andra kvinnor i Grankulla engagerad i flera lokala föreningar. Hon var med då den svenska Marthaföreningen grundades och satt 15 år i styrelsen. Hon var aktiv inom FBK:s damsektion, Grankulla svenska kyrkoförening, SFP:s kvinnoklubb, Grankulla Manssångare mfl. Det här var typiskt för många av de energiska företagarna i Grankulla. Man stödde hemorten med frivilligverksamhet i ett stort antal föreningar.
Familjerna Lindström och bagerifamiljen Hougberg bodde som sommargrannar ute på Nokkala udde, söder om Mattby gård. Man flyttade gärna ut till sommar och havsstränder medan Grankullavillorna kunde hyras ut till huvudstadsbor som längtade ”till landet”.
Axel Lindström (1889 – 1953) kom att göra en stark lokalkarriär. Den började 1917 då han som stationskarl valdes in i samhällsfullmäktige i stället för byggmästare Verner Westerberg. Där satt han med några uppehåll till 1945. Han var medlem av köpingsstyrelsen och en kort tid under krigsåren ersättare för köpingsdirektören. Axel Lindström är antagligen den person som suttit i flest nämnder under nästan 40 år, bland dem socialnämnden, taxeringsnämnden, valnämnden, statsskattenämnden, hyresnämnden, barntillsyningsnämnden, fattigvårdsstyrelsen, folkskoledirektionen och byggnadsnämnden, detta för att ge namnen på de organ som styrde Grankulla då. Han bar senare titeln stationskarlsförman och blev ekonomieråd.
Axel Lindström var en man med tydliga och bestämda idéer. Han kunde förverkliga mycket i det lilla samhället som också behövde folk med praktiskt sinne. Han såg bland annat nödvändigheten att Grankulla 1948 skulle ”köpa Petas lägenhet norr om gamla Åbovägen för 8,5 miljoner”. Han var då ”ordförande i socialnämnden, som hade väckt förslaget om inköp. Man utgick ifrån att Petas var en lämplig plats för det kommunalhem som Grankulla ändå förr eller senare måste bygga”. Jordköp tog sin tid. Området överfördes 1 januari 1953 från Esbo till Grankulla. Det åldringshem Axel Lindström förordat stod färdigt 1966, som Ekkulla. Hemmet revs 2017 och har ersatts av nya utrymmen i Villa Breda vid Bredavägen 16.
Axel Lindströms liv kretsade mycket kring Grankulla järnvägsstation. Han var anställd av Statens järnvägar och ansvarade främst för personalen i decennier. Eftersom han var anställd av järnvägen kunde han inte leda transport- och bränslebolaget i sitt namn utan det gick i hustrun Fannys namn. Fanny Lindström ger en bild av stationslivet i en intervju på 1970-talet: ”Baron Mellin var stationsinspektor i Grankulla och han var älskad och omtyckt av alla. Han hade alltid vita handskar på sig och kysste alla damer på handen då de steg av eller på tåget”.
Fanny och Axel Lindströms insatser för Grankulla kan inte nog lovordas. De fick uppleva ett samhälle växa fram, mycket tack vare deras arbete och engagemang.
CLARA PALMGREN
Källor, samtliga här utgivna av Grankulla:
Grankulla, Minnesskrift med anledning av köpingens 25-årsjubileum (finns endast på svenska), 1946, förf Rudolf Rannikko
Grankulla under 50 år (som köping), 1971, förf Christian Mehlem
Aktiebolaget som blev stad, Grankulla 80 år, 1986