Med denna artikel inleds en ny serie i Kaunis Grani kring vissa byggnaders historia. De har i tiden byggts för att betjäna, som tex stationshuset, Bad Grankulla, vissa läroinrättningar osv. Några villor, som tex Villa Junghans, har sedan många decennier varit i allmänt bruk.
En av de första byggnaderna för allmänt bruk är den gamla skolbyggnaden vid Stationsvägen 9-11. Den har kring åren 2020 gått igenom en grundlig och mycket synlig reparation för att hösten 2022 återöppnas som ungdomsgård. Den byggdes 1909 för Grankulla samskola som några föräldrar i december 1906 beslöt grunda. Tomten donerades av Ab Grankulla som ägde stora markområden. Den var välvald nära ett växande centrum nere i dalen. För byggnadskostnader och senare underhåll stod främst föräldraföreningen med ett visst stöd av kommunen, en kombination som höll genom decennier.
och gymnasiet.
Byggnadens historia är välbeskriven i verket Grankulla samskola 1907–1957. Den är samtidigt också en berättelse om hur och varför Grankulla grundades 1906. Den innehåller mycket av tidens ideologi, socialt, kulturellt och med ett starkt ”grönt tänkande”. Skolans rektor, Magnus Hagelstam skrev i flera decennier en årsberättelse som delades ut vid våravslutningarna. De innehåller statistik för mycket av det som saknas i andra verk, tex målsmännens yrke som bla visar på inslaget av jordbrukare i de omkringliggande kommunerna. Årsberättelsernas essäer berättar om naturstudier, sport och undervisning i slöjd och praktisk byggnadsverksamhet, där äldre skolelever bland annat uppförde en sportstuga på skolgården, senare flyttad söderut. Skolan hade en relativt radikal idé som omfattades av lärarkåren och föräldrarna. Det intellektuella och det praktiska skulle förenas.
Grankulla samskola startade nere vid järnvägen i hyrda utrymmen med 11 elever hösten 1907. Redan 1916 utexaminerades de första studenterna, 4 pojkar. Då var elevantalet 264 (133 pojkar, 132 flickor). Den stora röda byggnadens arkitekt 1909 var Werner Aspelin. Redan 1912 förstorades den av arkitekt Alarik Tavaststjerna som ritat flera villor i Grankulla där han själv också bodde. Nu fick skolan bland annat en festsal-gymnastiksal. Den blev en viktig plats för hela samhället. Där fanns plats för kommunala möten, kulturkvällar för allmänheten och metodistförsamlingens gudstjänster fram till 1917 då den egna kyrkan stod färdig på andra sidan järnvägen.
Skolbyggnaden har upplevt Finlands oroliga tider då skolgång var omöjlig. Vintern 1918 använde de röda skolan som sjukhus medan närbelägna Villa Odenvall en tid var deras högkvarter. Under våren satte de vita in röda fångar i skolbyggnaden, bland dem Ivar Lassy vars brev under fångenskapen bevaras i Finska litteratursällskapets arkiv. Han vädjar om frigivning genom rektorsfamiljen Magnus och Lilly Hagelstam som tagit hand om hans småbröder från Baku, elever i skolan. Baku var en av orterna varifrån familjer sände elever till Grankulla samskola i hemlandet. Skolan hade redan i början av 1910-talet också byggt 2 elevhem, de första skolinternaten i Finland. De var hem för många elever från orter i Finland där svenska skolor saknades. Elevhemmen låg fram till 1970-talet på Elevhemsvägen där Granhultsskolan nu står på deras mark.
Under krigsåren på 1940-talet rubbades skolans vardag på många sätt. Skolbyggnaden var hösten 1939 tidvis reserverad för inkallade i väntan på utryckning. Från den 2 december avbröts sedan skolarbetet under hela vinterkriget. Skolbyggnaden gavs till AB Strömberg i Sockenbacka som kontor och mat serverades personalen i elevhemmen. Efter freden i mars 1940 återupptogs skolarbetet i begränsad omfattning. Högsta klassens elever dimitterades enligt bestämmelse den 31 maj 1940 utan examen. Under fortsättningskriget 1941–44 arbetade skolan så gott det gick. 5 manliga lärare var inkallade i krigstjänst. Studentexamen våren 1942 var otänkbar, 13 unga manliga elever i klasserna VII-IX var inkallade, 7 av dem var niondeklassister. De gavs dock enligt bestämmelserna studentbrev.
Under sommaren 1942 hade landets skolelever som fyllt 15 år lagstadgad arbetsplikt. Den utfördes bland annat i jordbruks- eller trädgårdsarbeten. Yngre elever samlade papper. En tävling ordnades mellan landets skolor att samla in husgeråd och kläder för den förflyttade befolkningen från Karelen. Grankulla samskola vann tävlingen med mer än 10.000 föremål. Efter det första stora bombanfallet på Helsingfors 6.2.1944 ordnades eftermiddagsundervisning för Helsingfors-skolor i Grankulla samskola från och med den 22.2. till terminens slut. Elevavgifter till eller lärarlöner ur skolans kassa kom inte i fråga. 198 elever från 15 svenska skolor och 2 finska undervisades av 9 lärare i 10 läsämnen.
Samskolan hade redan från 1919 fått hyra rum i Villa Odenvall av kommunen. Den var ritad av arkitekt Alarik Tavaststjerna i 2 våningar i backen invid. Den övergavs vid inbördeskrigets utbrott 1918 av familjen Odenvall och kommunen löste in den. Då skolan senare köpte den, höjdes den med en tredje våning av arkitekterna Eva och Hilding Ekelund på 40-talet för samskolans växande behov. Behoven ökade med nya obligatoriska läroämnen och skolan började bygga nytt kring den gamla skolgården. ”Paviljongen” för fysik- och kemiundervisning uppfördes i slutet av 1950-talet, enligt arkitekt Claes Tandefelts ritningar. På platsen står i dag Nya Paviljongen, invigd 2002, ett helt kommunalt bygge.
Med grundskolreformen 1977 övergick den gamla skolbyggnaden i kommunens ägo, liksom skolans alla andra byggnader. Grankulla samskola gjordes om till ungdomsgård. Det blev café, discosal, biljardrum i nedre våningen och balettstudio, modellplansbyggen och Grankulla konstskola för barn och unga i övre våningen. Den gamla vaktmästarbostaden i källarvåningen i den äldsta delen av huset blev mötesrum. Ungdomsverksamheten fick arbetsrum, liksom senare också idrotten och kulturen. I den gamla festsalen ordnades teaterföreställningar för barn, möten, marknader, bandkvällar, utbildning, uppvisningar osv – i samma anda som för 100 år sedan. Men den gamla byggnaden började ha för många sprickor och problem.
Det var säkert ett svårt beslut för Grankullas politiker och tjänstemän att för några år sedan besluta om en fullständig och mycket kostsam reparation av en gammal skolfastighet i trä. Men varför skulle man inte värdesätta en gammal byggnad med en lång och mycket förtjänstfull lokalhistoria? Den tog emot unga mänskor redan 1909 och skall naturligtvis göra det i fortsättningen också.
CLARA PALMGREN
PS. Bästa läsare! Hör gärna av er, ni kan bidra till stadens historia. Alla små eller längre bidrag dokumenteras i det lokalhistoriska arkivet i Villa Junghans. Också några rader kan betyda ny kunskap. clara.palmgren@kolumbus.fi