När Villa Junghans vid Leavägen 4 invigdes 1986 för kommunalt bruk hade Grankulla 7 769 invånare. I dag har vi mer än 10 000 invånare. Många av dem har ingen aning om villans historia.
De flesta av villorna i Grankulla har en historia, i alla händelser en familjehistoria som kan leda till nya upptäckter. Så har det också varit med Villa Junghans, vars historia börjar ca 1915. Enligt muntliga uppgifter 17.1.1996 hemma hos Ville Noschis d.y. i Helsingfors, byggdes villan för familjen Wilhelm Noschis d.ä. Han hade, som känd krögare, i slutet av 1910-talet utsetts till direktör för Bad Grankulla. Villan gavs namnet Villa Lee. Huvudingången med den vackert formade trappan upp till verandan lades mot söder. Man kom upp till huset via stenporten nere vid infartsvägen. Till villan hörde stall och häst, trädgårdsmästarbostad (står kvar) och trädgård. I närheten byggdes flera villor vid dessa tider. De finns inritade på en stor karta 1924–27 i Grankulla stadshus och hänger där på tekniska avdelningens korridorvägg. Kartan hör till de mest pålitliga dokumenten över det dåvarande byggnadsbeståndet i Grankulla. 1924 hade Grankulla 1 568 invånare. Alla bodde i små eller stora hus, nästan alla var byggda i trä. Villa Lee har rappad stenfasad, liksom stadens grundares, Janne Thurmans stora villa (Villa Wulff i dag) uppe vid Bolagsvägen 22. Den byggdes samtidigt som Villa Lee.
Följande familj i Villa Lee blev familjen Junghans som köpte den 1927. Franz Junghans var en tysk affärsman, hans hustru Karin Åberg hade rötter i Grankulla. De förstorade villan med ett stort rum mot väster (det nuvarande biblioteket) och lade en terrass över tillbyggnaden. Köket fanns i källarvåningen och maten hissades upp med en mathiss, byggd som ett fyrkantigt rör inne i väggen. Maträtterna togs ut från en lucka i väggen i det nuvarande köket som då var ett sk serveringsrum. Den här anordningen fanns kvar långt senare när Grankulla på 1970-talet funderade på vad man skulle göra med villan. I serveringsrummet fanns också nummertavlan som visade att nån i sovrumsvåningen med rum nummer 2 behövde hjälp. Hörnrummet, där stadens lokalhistoriska arkiv finns i dag, var villans herrum.
Familjen Junghans dotter Aino skrevs in i Grankulla samskolas första klass 1935 och skrev studenten våren 1944 med bland andra klasskamraterna Birgitta Enckell-Parland (senare konstnär) och Åke Almark (senare Grankullas stadsdirektör). Hennes studentuppsats har bevarats i det sk ”skolmuseet” i Villa Odenvalls källarvåning. Hon skrev under rubriken ”Hedra din fader och din moder”. Hon anade inte vilket öde som väntade henne i maj 1945. Familjen Junghans, tre personer, flyttade från Grankulla till ön Rügen i Tyskland under hösten 1944. Franz Junghans insåg att Tyskland skulle förlora kriget och förstod vad som kunde hända dem. Han sköt sin familj i maj 1945. Trädgårdsmästaren på godset Cartzitz där familjen uppehållit sig hade fått uppdraget att där begrava familjen på en utvald plats i trädgården. Karin Junghans familj i Grankulla fick först efter några år närmare vetskap om deras öde.
Under fredsförhandlingarna mellan Sovjetunionen och Finland hösten 1944 då det sk fortsättningskriget avslutats, beslöts att all tysk egendom i Finland skulle tas omhand av Sovjetunionen. Tyskland var den förlorande parten. Så gick det med Villa Junghans och några andra villor i Grankulla som ägdes av tyska familjer. Så gick det t.ex med Villa Anneberg (riven, vid Helsingforsvägen 5-7) där den tidigare ägarfamiljen dock fick hyra några rum i sitt tidigare hem.
och dotterdottern Aino cirka 1930.
För Villa Junghans följde ca 25 år av ryskt ägarskap. Under den tiden var villan hemlighetsfullt bevakad, ett ständigt intresse för ortens småpojkar som ”kikade” in över staketet.
Efter förhandlingar fick ryssarna en annan tomt i Grankulla, vid norra ändan av Kavallvägen. Grankulla måste i stället besluta om Villa Junghans som under några år förfallit. Villan var en sorglig syn med ett tillfälligt presenningsskydd över taket. Skulle villan rivas, skulle tomten användas för 2 boningshus i 3 våningar, skulle villan rustas upp för olika intressegrupper? Men så kom efter många om och men en aktivitet från nästan oväntat håll. Grankullapensionärerna ordnade 1.12.1979 en välbesökt demonstration tillsammans med miljöentusiasterna vid trappan till villan. Man ville bevara både villa och natur. Pensionärerna i den finska och den svenska föreningen överräckte i mars 1981 en adress med 845 Grankullabors namn till stadsdirektören Åke Almark med önskan om att fullmäktige skulle ta ett slutligt beslut om bevarandet av helheten. Ett första utlåtande gavs i juni: Villa Junghans skulle restaureras och användas främst som servicehus för pensionärer!
Villan byggdes genast till med en stor samlingssal – som senare måste förstoras. Den gamla sidan och hela den nya delen planerades av Grankullaarkitekten Karl-Erik Hagner. Glädjen var stor under invigningen den 24.3.1986.
Under åren har Villa Junghans funnit sin roll. Den är i mycket flitig användning, främst av pensionärerna som träffas, ofta 80-100 personer varje tisdag och under vardagar i olika hobbygrupper. Med all rätt har man talat om pensionärernas ”ungdomsgård”.
Villa Junghans används också av andra intressenter; Grani Big Band övar söndagkvällar, Grankulla musikinstitut håller lektioner, familjefester ordnas under veckoslut och många Grankullaföreningar håller styrelsemöten och kurser i utrymmena. Villa Junghans har ingen fast anställd utan pensionärsföreningarna ordnar t.ex alltid sina stora tisdagsträffar med ”kaffe och bulla” med en egen flink husmorsgrupp och de pensionerade ”herrarna” ansvarar för bord och stolar. Tacksamheten för utrymmena och lättheten att komma och gå är stor. Alla mår bra av Villa Junghans!
CLARA.PALMGREN@KOLUMBUS.FI
Källor: Det lokalhistoriska arkivet i Villa Junghans med Villa Junghansdokument Boken Glasverandor och snickarglädje, sid 79–80, utg 1988