Grankullabon Annele Wiman konstaterar i sin bok Hyvinvoiva lapsi oppii att barn som mår bra lär sig.
Annele Wiman är speciallärare i småbarnspedagogik och utbildar också i ämnet. Hon har nästan 30 års erfarenhet av sektorn och berättar att barns välmåga och utvecklandet av den alltid utgjort kärnan i hennes arbete. Intresset för sektorn, den nyaste forskningen och trenderna samt hur man tillämpar det i det praktiska arbetet har också alltid stått henne nära.
– Barnets tillväxt, utveckling och inlärning sker framför allt genom växelverkan och här har vi vuxna en central roll. Det är viktigt att förstå hurudan växelverkan stödjer barnets tillväxt, utveckling och inlärning och vad växelverkanskompetens innebär exempelvis som förälder eller pedagog. Wiman har utarbetat metoder utifrån åratal av erfarenheter och olika slags vetenskapliga studier i ämnet. Metoderna har visat sig fungera i det praktiska arbetet med barn och dem lär jag också ut, berättar Wiman.
– De första tankarna på en bok hade jag redan för 15 år sedan och de har mognat genom åren. Jag funderade på om andra kunde dra nytta av mina erfarenheter och det jag upplevt fungerat bra. Den slutliga pushen och stödet att skriva fick jag sedan av Viivi Pentikäinen och Pauliina Avola, som skrivit boken Kukoistava Kasvatus (ungefär blomstrande fostran). Jag hade tur för jag fick flera toppforskare inom fostran och pedagogik med i boken. Till exempel hjärnforskaren Minna Huotilainen beskriver välmående inlärning ur hjärnforskningens synvinkel. Forskarnas insats i att fördjupa bokens vetenskapliga kunskap var betydande, säger Wiman.
Grunden utgörs av anteckningar Wiman gjort genom åren.
– Resten var sedan ”bara” att skriva, eller kanske ändå inte, säger Wiman med ett skratt. Hon preciserar att skrivprocessen räckte 2,5 år och att det mest utmanande var att samla anteckningarna till en helhet.
Ändå var frustrationen ibland stor och redigeringen kändes ibland övermäktig. Ibland lockades hon av tanken att radera hela boken och eftersom informationsmängden växte och sidantalet bara ökade. Men boken blev till slut klar och gavs ut sommaren 2022.
Wiman säger att boken är riktad speciellt till de pedagoger som jobbar med barn och lärare, men boken behandlar också välmående fostran och inlärning ur föräldrarnas synvinkel.
– Samarbetet mellan pedagoger och föräldrar stöds bäst av att alla, både pedagoger och föräldrar, har en så enhetlig uppfattning som möjligt om målsättningen för fostran, utveckling och inlärning och vad de vuxnas agerande innebär för barnens välmående. Att stödja föräldraskapet har också i forskningen visat sig vara en bakgrundsfaktor av stor betydelse för barnens välmående. Boken innehåller en hel del forskningsresultat, tips, metoder och tillvägagångssätt. Men vardagen byggs inte enbart upp på enstaka tips, idéer eller kunskapssmulor utan det krävs tid och eftertanke för att man efter att man läst hela boken ska kunna omfatta de centrala idéerna i den och kunna omsätta dem i genuina och konkreta handlingar för barnens välmåga, säger Wiman.
Enligt Wiman ger boken också nya insikter till oss vuxna om barnens välmående.
– I vår barndom kände man inte just alls begreppet emotionell kompetens. Det har forskats mycket kring känslor de senaste åren och man har insett att betydelsen av känslor för en människas helhetsvälmåga är ytterst stor. I synnerhet för kompetens i känslor och välmåga påverkas långt in i framtiden, ja ända in i vuxen ålder stort av den tidiga barndomen. Det är en viktig del av välmåendekompetensen att man i barndomen lärt sig att känna igen sina känslor och behov och hur man handskas med sina känslor. Välmåendekompetens hjälper att klara sig bättre i utmanande livssituationer och olika knutpunkter i livet. Att växa upp är en växelverkan och att bli vuxen räcker hela livet. Välmående skapas genom växelverkan och en stark grund för detta byggs upp redan i tidig barndom. Förutom hemmet har småbarnspedagogiken en betydelsefull inverkan på att barnen får växa i en miljö som är trygg, full av omsorg och som stödjer tillväxt, utveckling och inlärning. Vi vuxna utgör en stark rollmodell, säger Wiman.
Frågan sammanfattas bra av åttaåriga Matias: ”Barnen ska först få öva med en vuxen så att de som vuxna kan göra samma saker alldeles själv”.
– Jag har lärt mig en hel del nytt under skrivresan. Det återstår att se om det leder till att boken får en fortsättning. Jag måste först få ruva på tankarna och låta tiden skölja bort den förra bokens långa och ställvis krävande skrivprocess ur sinnet, säger Wiman.
– Kraften som fört mitt arbete framåt har alltid utgått från att känna igen barnens verkliga behov och forskningsresultat. Jag strävar efter att arbeta för att
samhället uppskattar småbarnspedagogernas viktiga arbete mer än idag och ser den verkliga betydelsen och värdet av vårt arbete.
I boken Hyvinvoiva lapsi oppii svarar Annele Wiman bland annat på följande frågor:
Hur kan vardagen byggas upp så att barnet blir hört och sett på riktigt? Hur kan man ge plats åt äkta närvaro och känslor av samhörighet? Vad för slags saker borde vi stödja mer av i barnets vardag? Vad bör vi veta och vara medvetna om så att barnets välmående blir tillräckligt starkt? Hur bygger vi upp en fungerande vardag och hur möter vi varje barn och dess behov och känslor varje dag?
Wiman har under de senaste åren satsat i sitt arbete på att utveckla innehållet i småbarnspedagogiken med tanke på välmående. Hon utbildar också och föreläser för folk i branschen. Responsen har varit verkligen belönande och många har tyckt att boken är nyttig i deras eget arbete inom småbarnspedagogiken och i skolan.
Boken Hyvinvoiva lapsi oppii finns på bibliotek och i bokhandeln. Den finns inte som ljudbok eftersom den innehåller en hel del illustrationer som beskriver innehållet. Boken fungerar enligt Wiman också som en handbok för välmående inlärning.
ÖVERSÄTTNING: PATRICIA HEIKKILÄ