Biblioteket firar sitt hundraårsjubileum i år. Clara Palmgren berättar i två artiklar under hösten om verksamheten och var biblioteket funnits i staden under olika tidsperioder. Den första artikeln publicerades i oktober.
Den 11 november 1985 stängdes Grankulla stadsbibliotek i Sparbankshusets andra våning i centrum. Söndagen den 24 november 1985 hölls auktion på bokhyllor och andra inventarier i utrymmet. Redan den 2 januari 1986 öppnades det nybyggda stadsbiblioteket några hundra meter västerut. Det var ett bibliotek som byggts med kommunala medel och kändes genast som eget, dessutom nära till allt.
Grankulla stadsbibliotek fick nu en egen byggnad. Vandringen genom sex olika utrymmen var slut. De hade alla funnits i små utrymmen som växte an efter bokbeståndet som naturligtvis ökade med åren, från 173 exemplar grundläggningsåret 1924, till tusental. Mellan åren 1924-1971 hette det köpingsbibliotek, från och med 1972 stadsbibliotek då Grankulla blivit stad. I en tidigare artikel i Kaunis Grani del 1 om den gamla tiden finns de sex tidigare utrymmena nämnda. Tre hus står kvar, tre är rivna. Äldre Grankullabor minns antagligen privatvillan Villa Tuna (Zittings villa) vid Östra Skolstigen 2 från 50-talet och Sparbankshusets utrymmen från 60-talet mitt i köpcentrum.
Det nya biblioteket hade länge haft förespråkare bland stadens kommunalpolitiker, tjänstemän och Grankullabor. Man ville erbjuda en tidsenlig byggnad med ett stort urval för en befolkning som vuxit kraftigt sedan mitten av 60-talet. Man var också medveten om att Grankulla hörde till de högst utbildade kommunerna i landet. Grankullas kulturprägel spelade också en roll. Här läste man mycket.
Den stora, vita byggnaden invigdes 4 februari 1986. Statsmaktens hälsning framfördes av dåvarande kulturminister Gustav Björkstrand. Han var tveksam till den nya tekniken och videons frammarsch på bekostnad av litteraturen. Hans uppmaning ”Läs mera och stressa mindre” kunde användas också i dag.
När det nya biblioteket invigdes hade det 60 000 band och ett stort musikurval i skivor och kassetter, samt kunniga musikbibliotekarier. Det fanns ett tidningsrum med ett mycket stort urval av olika tidnings- och tidskriftsårgångar – en service som senare övergetts. Rummet har också fungerat som tillfälligt ungdomsutrymme då ungdomsgården sanerades för några år sedan och har senare använts som ett konstgalleri. Ett bibliotek anpassar sig till tidens trender och alldeles nya behov. Efter saneringen kommer tidningssalen tillbaka.
Verksamheten i biblioteket har kunnat bjuda på ”läshund” för små kunder som övat sig att läsa högt eller datorhjälp för pensionärer. Det kan ordnas med utomstående hjälp men platsen är given, fridfull och nära för alla. Att låntagare kan besöka biblioteket efter stängningstid med ett eget kort hör till den tekniska utvecklingen. Har den kommande saneringen något annat speciellt att bjuda på utan att förlora i värdighet eller känslan för boken? Grankullaborna är säkert intresserade av uppgifter om låntagarstatistik, nationaliteter, språkförhållanden, kommuntillhörighet, de populäraste böckerna osv och väntar sig antagligen fakta vid tillfälle, även bibliotekspolitik med närkommunerna. En anslagstavla i biblioteket med statistiska uppgifter några gånger i året intresserar antagligen boklånarna.
I intervjun med den avgående biblioteksdirektören Anja Mourujärvi i Kaunis Grani 20.3.2001 framhåller hon samarbetet med huvudstadsregionens bibliotek. Hon säger också att kunddatorerna kommer att bli lättare att använda, att tekniken blir ett hjälpmedel. Hon har sett utvecklingen sedan sin anställning i Grankulla 1977. Anja Mourujärvi var bestämd i sin åsikt om att bibliotek skall byggas för sitt ändamål, inte sättas in i byggnader som aldrig planerats för denna verksamhet. Tanken var tydligen aktuell också i Grankulla som hade undersökt olika alternativ i gamla byggnader. Hon såg redan under sin tid att biblioteksbyggnaden var knappt tilltagen och nämner ”att en utbyggnad är en dröm och att tomtmark finns reserverad på bibliotekets baksida”.
Bibliotekets baksida såg helt annorlunda ut år 1986. Där de stora våningshusen står i dag fanns en lekpark med djurskulpturer i trä och bakom den låg ett område i väntan på planering. Det har nu förvandlats till en aktivitetspark med gungor och klätterställningar för barn, en bollplan och längst i väster en populär skejtpark. Framsidan av det nya biblioteket förvandlades i och med rivningen av det gamla centrumets låga 60-talsbyggnader. De innehöll ett rikligt serviceutbud med apotek, optiker, tvättinrättning, FPA:s byrå, elaffär, restaurang Kurre mm. I en övre våning hyrde bland andra Esbo stadsmuseum utrymmen för sitt fotoarkiv. Endast bostadshuset ovanför dammen med det rinnande vattnet står kvar. På 60-talet svalkade en fontän på samma plats.
Biblioteket står inför sin första stora sanering. Mycket ser annorlunda ut än då intervjun gjordes med Anja Mourujärvi. Kaunis Granis läsare får säkert läsa mera om sanering och fortsättning, omplacering av samlingar, nya idéer för kunderna. Alla är inte läsare. Ett bibliotek är också en social mötesplats, ett ställe att stänga in sig i musikhörlurar, se barn springa mellan lockande barnböcker och kanske höra ett föredrag eller en liten konsert med visor eller klassiskt.
Saneringen – och tiden efter – vill biblioteket säkert själv skriva om. Dagens samhälle förändras snabbt liksom mänskors önskemål och tankesätt. Grankulla har i dag en befolkning på 10.270 personer av vilka 60 % är finsktalande, 31 % svensktalande. Dessutom finns här 9 % utlänningar. För alla språkgrupper försöker biblioteket ha ett gott urval på det egna språket.
Grankulla stadsbibliotek står i dag på en mycket bra plats i centrum, vänt mot det öppna torget. Torget har en viktig roll som stor mötesplats för marknader och uppträdanden. Ett fint inslag i den omgivande arkitekturen är de gräsbeklädda stora trappstegen som använts för utekonserter nordost om biblioteket. Biblioteksarkitekturen i vitt går fint in i de ljusa centrumhusen. Byggnaden ritades av arkitektbyrå Perko&Rautamäki. Byggnadsytan invigningsåret var 1 375 kvm och volym 6 845 kubm. Inredningen planerades av inredningsbyrå Heikki Heimala. Totalkostnaderna var 8,8 milj. mark.
Visste ni att biblioteksfasadens vertikala väggornament skall vittna om bokryggar?
CLARA PALMGREN
FM, KULTURRÅD
Källor: Kaunis Grani 12.11.85, 25.2.86, 2.9.86, 20.3.2001