Staffan Kosk, verksamhetsledare för Grankulla IFK Hockey sedan 1,5 år, är orolig för grenens framtid i Grankulla. Den gamla ishallen sjunger på sista versen och något beslut om att bygga en ny hall finns ännu inte.
Under tio års tid har GrIFK presenterat fyra olika alternativ till staden om nya ishallar eller nya isplaner men staden har hittills avfärdat varje förslag. Nu finns det lite ljus i ändan av tunneln, säger Staffan Kosk.
– Vi har ett projekt på gång med Espoon jääurheilun tuki, och om de skulle bygga en ishall skulle vi får Esbo starkt med att stödja projektet. Vi hoppas att den egna staden då också skulle delta.
Grankulla stad har på grund av social- och hälsovårdsreformen och andra ökade utgifter knappast någon möjlighet att sanera den nuvarande ishallen, byggd 1986. Saneringen skulle kosta 2–3 miljoner euro.
– Vi har tagit fram alternativa projekt. Vi köper kring hälften av vår istid från andra hallar så om vi skulle får en ny hall med två isplaner skulle vi kunna fylla dem med våra egna medlemmar. Allt från ishockeyskolor och seniorer till divisionslaget skulle få spela ishockey på bra turer i den egna stadens ishall.
GrIFK Hockey är med sina 800 ishockeyspelare vid sidan av GrIFK fotboll den största grensektionen i GrIFK. Hälften av verksamheten sker i den egna ishallen. Dessutom har man hyrt in sig i Mattby, Dalsvik och Kyrkslätts ishallar.
– Där vi fått turer där lagen kunnat spela har vi också hyrt in oss. Bara vi skulle få igång projektet skulle det underlätta många saker. Vi har lag allt från hockeyskolor till seniorer.
Drygt hälften av GrIFK:s ishockeyspelare är juniorer. Bland pojkarna har klubben ett lag i varje åldersklass. Bland flickorna finns det inte tillräckligt med spelare för ett lag i varje åldersklass men samarbetet med Kiekko-Espoo fungerar mycket bra och varje intresserad tjej kan garanteras en spelplats. GrIFK har cirka 300 seniorspelare.
– Ett betydande antal vuxna deltar och den här säsongen har vi också ett damlag som tränar i Mattby. Klubbens representationslag spelar i division II där laget vill behålla sin plats eftersom kostnader och säsongsavgifter ökar redan betydligt i riksomfattande Suomi-serien.
GrIFK trivs med fostraroll
Ishockey är populärt i Grani. Representationslaget klarar sig bra på sin serienivå och har ingen press att avancera.
– Våra lag klarar sig på de nivåer de spelar på, vi är nära toppen. Klart liga- och andra storklubbar har andra strategier hur det spelar matcher och utvecklar spelare men vi utmanar på en bra nivå. Vi har en bra träning och trots att faciliteterna är utmanande klarar vi oss bra.
De största klubbarna värvar till slut de bästa och ivrigaste spelarna, men Kosk tycker att de lockas att byta klubb alltför tidigt. De kändaste GrIFK-spelarna är enligt Kosk Tony Söderholm, Niklas Hagman och Emma Terho.
– Hos oss får spelarna spela i sin egen klubb och i många minuter en längre tid. Nyttan med att stanna i den egna klubben jämfört med en annan är de många spelminuterna och större ansvar vilket vi kan erbjuda lite längre.
Många vuxenlag lirar också
I GrIFK Hockey finns numera också flera aktiva vuxenlag. Varje lag har sina egna riktlinjer. Det finns olika nivåer av hobbylag för varje villig spelare.
I GrIFK Seniorer spelar sådana som spelat i GrIFK:s representationslag eller minst i Ligan. En hemlig ledningsgrupp under ledning av lagets hederspresident Henkka Svensson väljer ut vilka som får vara med. Kriterierna är hårda, men de är satta med glimten i ögat.
– De vill behålla en viss status. Namnkunniga spelare, till och med sådana med NHL-status, har varit med och spelat. Men vi diskriminerar ingen, om någon bra lirare vill vara med får han säkert spela, säger Kosk.
På samma sätt säger GrIFK Stars att de tar in spelare som ”är bra killar och kan spela ishockey”.
– Dessutom har vi sedan 1997 haft Grani GG (Grani Gubbarna), där alla är välkomna med. Laget startade när ivriga pappor till juniorspelare började utveckla en idé om hobbyhockey i Grankulla.
Allt finns nära i Grani
GrIFK fyller 100 i år och klubben får många att röra på sig i staden. Många vittnar om att den lilla stadens trumf är att träningsfaciliteterna finns på nära håll, inom stadens gränser. Ishockeyn vill också finnas nära men just nu verkar omständigheterna inte mer räcka till för det.
– Verksamheten har blivit betydligt större under årens lopp och behov av egna utrymmen är stora också på den sidan. Nya träningslokaler för kompletterande träning kan om de blir verklighet också utnyttjas av andra grenar, påpekar Kosk.
ÖVERSÄTTNING: PATRICIA HEIKKILÄ