Den norske sociologen och statsvetaren Stein Rokkan myntade under tidigt 1960- tal orden röster räknas men resurserna avgör.
Det senare gäller i högsta grad det välfärdsområde som inkluderar Grankulla och många andra västnyländska kommuner. Rokkan hade förmågan till kritiskt tänkande och detsamma är rättesnöret för akademiker i denna dag. Här ska jag försöka i all korthet analysera ur ett forskarperspektiv hur det är ställt med vårt välfärdsområde.
Den stora social- och hälsovårdsreformen var tänkt att trygga vård och omsorg i de små kommuner som med minskad befolkning och krympande skatteunderlag inte klarar av att sköta sin sjuka och de i behov av social omsorg. Ett stort välfärdsområde skulle ha resurser att lösa problemet för en lång tid framöver. Problemet är att när en stor reform ska sjösättas brukar det inte gå väl. Det finns alltför många praktiska problem som dyker upp hur än man har planerat i förväg. Saken blir inte bättre av att reformen genomförs parallellt med omfattande nedskärningar i brist på offentliga medel. Det samlade vetenskapliga kunnandet kan berätta att ett pilotprojekt i en utvald region hade med fördel kunnat föregå reformen för att undanröja de största misstagen. Nu valde man att köra ned det gamla och invanda och ersätta det med något annat som ofta var obestämt. Allt detta skedde på en gång vilket ställde till en massa problem och onödiga utgifter.
Personal och klienter har kommit i kläm. Reformen har förorsakat en enorm centralisering av vård och omsorg baserad på ekonomiska kalkyler. Centralisering verkar vara det enda tjänstemän och beslutsfattare kommer på för att lösa budgetunderskottet. Internationell forskning ser ingalunda centralisering som det enda saliggörande för att optimera välfärd och personalens välbefinnande under knapphetens stjärna. Tvärtom finns det andra vägar att vandra i stället för uppsägningar och nedkörning av fungerande vård och omsorg på lokal nivå. Reformen som skulle rädda välfärden i resurssvaga kommuner får nu se hur den lokala vården och omsorgen försvunnit från orten och personalen får söka sig bort eller bli arbetslös. Vilket resursslöseri och vilket illa bemötande av personalen som vigt sitt liv för en arbetsuppgift präglad av kunskap och empati.
De ekonomiska resurserna fördelas av regeringen och som förvaltas av välfärdsområdena. Beslutsfattarna väljs genom direkta val där de största kommunerna får de flesta mandaten i fullmäktige. De små och resurssvaga får få mandat och väldigt lite att säga till, vilket är paradoxalt för det var just dem som reformen skulle hjälpa och inte de stora och resursstarka. Vi står inför den klassiska klyvningen mellan det folkrika centrum och den glest befolkade periferin i Västnyland. Med så kallad political engineering hade man kunnat väga upp de svaga kommunerna i beslutsfattandet med att ge dem lika tyngd i välfärdsområdets styrelse. Då hade demokratin och inflytande vägt lika över hela regionen.
Grankulla är en liten aktör men befinner sig i välfärdsregionens centrum där vård och omsorg är koncentrerad och avstånden är korta. Hälsocentralen står kvar med HUS lab och samma gäller Villa Breda. Uppsägningar räknat i hundratal har trots det drabbat Grankulla genom att Kaunialas rehabilitering kördes ned och de sista tappra krigsinvaliderna förpassas till annan ort. Dessa invalider hindrade med liv och hälsa som insats att Finland blev en rysk lydstat men här hemma lyftes inte ett finger för att hindra uppsägningen av den lojala personalen och vräkningen av försvarslösa veteraner.
Det kommande kommun- och välfärdsområdesvalet står inför dörren. Ni ska givetvis gå och rösta för att rösterna räknas. Resursfördelningen avgörs av landets regering.
JAN SUNDBERG
EMERITUSPROFESSOR I ALLMÄN STATSLÄRA, REDAKTIONSRÅDETS ORDFÖRANDE