Det blev en delad första plats för bidragen ”Shhh… se on salaisuus” av Anne Ruutu och ”Muppe” av Ruusu Alahuhta. På tredje plats kom bidraget ”Muta” av Isabel Godenhjelm.
Juryn sammankom och tittade noggrant på alla de arbeten som kommit till final. Hela sju arbeten hade fått ungefär lika många röster och juryn beslöt att ta alla dessa arbeten till påseende. Totalt gavs det 426 röster i tävlingen som enligt juryn var högklassig. Bägge vinnande bidragen står för stadens värderingar på ett positivt sätt och varje bidrag spred stor glädje. Juryn kunde konstatera att Grankullabarnen är kreativa, har hembygdskänsla och en stor miljömedvetenhet. Glädjande stort antal besökare såg utställningen i det nya galleriet i stadshusets foajé. Juryn och Grankulla svenska kulturförening tackar alla deltagare för att de gett oss stor glädje.
Här juryns motiveringar:
Shh…se on salaisuus
Ekorren är starkt kopplad med Grankulla eftersom den finns i stadsvapnet. Den är glad, simkunnig och hålls på ytan. Den kan också dyka ner i gyttjan av Gallträsk. Ekorren är nyfiken, lär sig snabbt och agerar med stor nyfikenhet. Den visar stadens mångsidighet med sin existens.
Muppe
Muppe är en riktig mångkampare som använder sig av allt det fina som staden har att erbjuda. Den är glad, positiv och mån om att motionera.
Muta
Muta är ett konstnärligt arbete utfört med fin teknik. Den vittnar om Gallträsks historia som har innehållit tider då man inte brydde sig så mycket om miljön. Nu är Gallträsk ett uppskattat rekreationsområde som bevakas av bland annat Muta.
Jurymedlemmarna ville också ge några specialomnämnanden: Isa Kukkapuro-Enbom tyckte att bidrag nummer 26 Sininen ihme är vacker, harmonisk och gjord med fin teknik. En färdig, mogen samt konstnärlig helhet. Christoffer Masar tyckte nummer 4 Ladrakara var väldigt fin. Utförande var konstnärligt och färgerna vackra. Veronica Rehn-Kivi var förtjust i nummer 18 Rouskis. Hon tyckte det var ett fullvärdigt och miljömedvetet konstverk som var skickligt gjort. Bernt Morelius gillade den historiska anknytningen med nummer 23 Muta som vaktar i bottensedimentet. Maria Ekman gillade nummer 20. Kaj i karusellen som verkar vara en bokmal som gillar att läsa i en bekväm fåtölj.
Grankulla svenska kulturförening ordnade konsttävlingen ”Vem gömmer sig i Gallträsk?” för att nå en yngre publik inom kulturens område.
– Vi gör det i form av en tävling för att på det sättet sporra barnens fantasi och fånga ett större intresse för att själva producera kultur. Vi är jätteglada över att ha fått in så många fina tävlingsbidrag av Grankullabarnen, säger föreningens ordförande Christoffer Lindqvist.
Presentation av vinnare och konstverk
Jag är Anne Ruutu, 10 år gammal och går i fjärde klass i Mäntymäki skola. Jag går i Grankulla konstskola, håller på med dans och sjunger i församlingens kör Singing Suns. Det är underbart att vi har en egen vacker sjö i Grankulla där vi kan vara ute och röra på oss. Vår hund Nalle älskar också Gallträsk. På vintern är det roligt att åka skridskor och skida på isen.
På väg till skolan ser jag många ekorrar. Eftersom vår stads vapen har en ekorre tänkte jag att det skulle vara roligt om det faktiskt gömde sig en ekorre under Gallträsk yta. Jag vill tacka alla som röstade på mig och tävlingens arrangörer.
Jag är Ruusu Alahuhta, 11 år gammal och går i femte klass i Mäntymäki skola. Jag har många intressen, bland annat fotboll, simning, tennis och teckning. Jag går ibland och simmar i Gallträsk på sommaren. Ibland har jag själv funderat på vem som egentligen bor under ytan. Det är alltid trevligt att besöka Gallträsk. Det är välskött och det är roligt att titta på svanarna.
Jag ville visa att allt är nära i Grankulla. Jag själv har många intressen och är glad över att allt är möjligt här i Grankulla. Jag vill tacka alla som röstade på mig, särskilt två av mina klasskompisar. En påminde mig om tävlingen och den andra lånade mig ramar till verket.