Hur kom det sig att Jean Sibelius (1865–1957) besökte Grankulla år 1909, i ett för honom mycket angeläget ärende ?
Ilmoitus
Ilmoitus
Detta år är ett stort Sibeliusår, 150 år sedan mästarens födelse. Hans musik framförs runtom i Finland och utomlands. Överallt är man medveten om jubileet, musiken, hans liv och betydelse för Finland.
I författarvillan Vallmogård satt Mikael Lybeck (1864–1925) med ett manuskript till sitt första skådespel Ödlan (tryckår 1908). Han ville uppenbarligen ha musik till pjäsen och han ville ha den av Sibelius. Datum för Sibelius besök i Vallmogård är verifierat i husets stora gästbok till den 19 eller 18 juli 1909. Sibelius har tydligen varit osäker på datum och korrigerat det. Gästboken uppbevaras på Svenska litteratursällskapet i Helsingfors.
Över namnteckningen har han skrivit ner de första notraderna till Athenarnes sång. Sången är skriven av den svenska författaren Viktor Rydberg och ingår i hans diktverk Dexippos. Den hör till Sibelius starkt kända fosterländska musik från februarimanifestets år 1899 då även Finlandia blev till. Athenarnes sång blev omedelbart mycket populär, både på svenska och finska, då sorg, hjältedöd och protest skulle uttryckas med stor känsla, så tIll exempel i dödsannonserna över fallna under krigen på 1940-talet.
Sången uruppfördes i Helsingfors universitets solennitetssal redan den 26 april 1899 med Sibelius som dirigent. Den hade på kort tid övats in av gosskören vid Nya svenska läroverket och Akademiska sångföreningen till orkestermusik. Under samma konsert uppfördes den första symfonin och ”publiken applåderade mellan satserna, bifallet blev ovationsartat men Athenarnes sång utlöste ett formligt tumult och måste omedelbart bisseras (Dahlström)”, alltså tas da capo.
Avtal om Ödlan Författaren och kompositören kom under julibesöket överens om samarbetet kring Ödlan. Sibelius skrev i sin dagbok den 26 juli ”Contrakt med Mikael Lybeck. Ödlan (op 8). Musik till den.” Sitt handskrivna kontrakt undertecknade han i Träskända den 25 juli 1909. Det inleds med: ”Enligt vänlig öferenskommelse förbinder jag mig härmedels att före d. 20 september 1909, till min vän, författaren Mikael Lybeck öfverlämna fullständigt notmanuskript till den orkestermusik, som för hans skådespel ”Ödlan” är af konceptionen betingad och konstnärligt erforderlig – detta mot ett honorar af Fmk 2400 (Tvåtusenfyrahundra finska mark), vilken summas emottagande i förskott jag tillika tacksamt bekräftar .”
” Detta år är ett stort Sibeliusår, 150 år sedan mästarens födelse. Hans musik framförs runtom i Finland och utomlands. Överallt är man medveten om ” jubileet, musiken, hans liv och betydelse för Finland.”
Ödlan fick premiär på Svenska teatern 6.4.1910 och Sibelius ledde musiken. Det romantiskt-symbolistiska dramat ”mottogs vördnadsfullt av kritikerna och begravdes efter ett fåtal föreställningar (Tawaststjerna)”. Sibelius hade fascinerats av poesin i pjäsen men kompositionsarbetet låste sig och materialet utarbetades aldrig till en orkestersvit. Tawaststjerna konstaterar lakoniskt ”måhända föredrog han att utnyttja mångfalden av nya idéer inom ramen för större verk.” Gamla vänner Svenska litteratursällskapet firade Runebergsdagen 5.2.2014 bland annat med två scener ur Ödlan med anledning av Mikael Lybecks 150 årsjubileum. De framfördes i solennitetssalen i Helsingfors universitet med fem skådespelare och sex musiker i regi av Joakim Groth.
Pjäsen lästes i sin helhet för några år sen i Vallmogård i skådespelaren Nina Hukkinens mycket uppskattade läsdramaserie. Dramat känns tyvärr mycket främmande i vår tid. Då herrarna Lybeck och Sibelius träffades i Vallmogård var de inte främmande för varandra. De blev vänner redan på 1890-talet då de båda rörde sig i Helsingfors kultur- och musikkretsar.
Lybeck var förmögen och hörde till dem som ekonomiskt hjälpte Sibelius. Hans namn förekommer ofta i Sibelius dagbok 1909–1944 och han hörde till talarna på Sibelius 50-årsfest på Börshuset 8.12.1915. Lybeck och Sibelius förenades i musik och konstnärsskap, i valet att leva familjeliv utanför Helsingfors och dessutom i villor ritade av samma arkitekt, Lars Sonck. Sibelius uppskattade Lybecks författarskap och tyckte om musikaliteten i hans dikter. Tyvärr är inget dokumenterat om samtalet på Vallmogård i juli 1909. Kanske herrarna berörde förhållandena i Finland och att det fick Sibelius att i gästboken minnas den upprörda protesten i Athenarnes sång?