Högt uppe i backen vid Norra Heikelvägen 12 står en gul villa med utsikt över Träskmossen och Gallträsk. Vems villa har den varit?
När Grankulla samskola grundades 1907 sökte man en rektor. Valet föll på FM Magnus Hagelstam som kom att verka i skolan i mer än 40 år, den längsta tiden som rektor. Han lät 1910 bygga ett hem för sig och familjen på den här skogstomten. Med de andra villaägarna i grannskapet byggdes en väg, Norra Mossavägen, främst för att transportera byggnadsmaterial. Vägen lades längs Träskmossens norra kant, rak men på gungande grankvistar. Transporterna gjordes med häst.
Några villor i Grankulla har sparat sina arkitektritningar. De är små konstverk. Arkitekt Alarik Tavaststjerna ritade Magnus Hagelstams villa 1910. Han ritade också ett annat hus i grannskapet, bildkonstnären Werner von Hausens Villa Reire vid Norra Mossavägen 3. ”Fabo” Hausen kom att verka som samskolans teckningslärare i flera decennier.
Familjen Hagelstam bodde inte många år i sin villa. De flyttade 1917 till ett jordbrukshemman, till Jondal som varit i släkten Hagelstams ägo sedan dess. Under 20 år växlar Villa Solhälls ägarnamn (Lupander, Karlsson, Molin, Kjellander). Kan också här ha varit ett pensionat? Dock inte Märta Blombergs Barnens pensionat som fanns i Villa Heikel kring 1930 på andra sidan Heikelvägen (se Kaunis Grani 5/2016). Grankulla hade många pensionat från tiden kring 1910 till efterkrigstiden på 1940-talet.
1941 beslöt Grankulla köping köpa Villa Solhäll för finsk folkskoleundervisning. Köpingsfullmäktige hade sedan 1920-talet varit medveten om behovet av en kommunal folkskola för både de svenska och de finska barnen och anhållit av skolstyrelsen om en distriktsindelning för de båda språkgruppernas barn. De svenska barnen fick ännu under 30-talet undervisning i Smedsby, de finska i Gröndal. Dessutom gavs undervisning i Grankulla i en privat folkskola på svenska (Hurtigs barnhem, Metodistförsamlingen) och en privat folkskola på finska (egen understödsförening med skolhus i en villa vid Leagränden 3). 1938 diskuterades egna, kommunala skolhus i köpingsstyrelsen. Några år efter köpet av Villa Solhäll köpte köpingen Villa Solhöjd av familjen Wasastjerna, vid Södra Heikelvägen 5 för de svenska barnen. Man samarbetade med varandra bla i slöjdundervisningen och skolmaten som gjordes i Villa Solhöjd men transporterades i en stor stånka med kärra till Villa Solhäll. Det var tungt för finska folkskolans vaktmästarfu men hon fick hjälp av pojkarna i klass 6. Maten då bestod för det mesta av gröt eller soppa.
Förutom i folkskolor gavs undervisning åt svenskspråkiga barn i Hanna Wetterhoffs privata småskola vid Kavallvägen 14, i dag Klostrets gränd 3. Den existerade 1925-1947 i en liten röd byggnad men upphörde då den svenska folkskolan tog vid i Villa Solhöjd 1947. Den gamla skolbyggnaden användes sedan länge för slöjdundervisning och senare av scouterna. Den revs 2019 och på tomten byggs nu småhus.
Livet i en folkskola ”på landet”, dvs. i Hagelstams villa, har beskrivits av Eeva Korvenmaa bla så här (i svensk översättning): ”År 1951 valdes jag av Grankulla köping till lärare i den finska folkskolan med 3 lärare och med uppgiften att lära flickorna handarbete. Till tjänsten hörde en bostad på ett rum och kök i skolans övre våning där också de två andra lärarna och vaktmästaren bodde.
Då jag våren 1951 första gången besökte min kommande arbetsplats, sade jag åt min man: Här blir jag nog inte gammal. Då jag följande vår kom från skolans våravslutning sade jag: Härifrån far jag aldrig bort! Jag älskar mitt arbete här och älskar denna lilla vackra stad!”
Eeva Korvenmaa arbetade sedan som lärare i mer än 40 år. Hon flyttade till Mäntymäki-skolan 1956 då byggnaden stod färdig som ortens Centralfolkskola. Då hade köpingen efter många diskussioner enats om en gemensam byggnad för de båda språkgrupperna och sålt den tomt som var reserverad för en egen finsk folkskola.
Villa Solhäll har sedan 1941 varit i kommunens ägo och innehållit verksamhet av olika slag. Efter folkskoletiden – då man 1946 byggde till med en länga mot norr – har villan varit finskt daghem en längre tid, sedan plats för kurser inom musikinstitutet och nu för stadens kultur- och fritidsadministration. Då den egentliga ungdomsgården (den gamla samskolan) sanerats flyttar kulturen och fritiden tillbaka, därifrån man flyttade ut 2017. Vad händer då med Villa Solhäll?
Källor: Grankulla Minnesskrift med anledning av köpingens 25-årsjubileum, 1946 Lokalhistoriska arkivet i Villa Junghans