När jag kom hem efter en helg på landet spelade radion låten Toivon kärki, som finska artister gav ut i våras.
Jag stannade upp och lyssnade till orden, som ingav hopp:
Ja vaik en mä tiedä
Miten maailma muuttuu
Vaikka en tiiä
Mitä huomenna tapahtuu
On elämä ollut, on elämä ollut
Sellainen aina, sellainen aina
Se ei pysähdy koskaan
Se on sen salaisuus”
”Silloin kun tuntuu pelottavalta
Silloin kun näyttää taivas tippuvan
Jos odotat hetken, jos odotat hetken
Pinnan alta, pinnan alta
Voit nähdä vielä jotain
Hyvää seuraavan”
Coronapandemin orsakade en helt ny situation och har sedan mars påverkat allas liv. Det nya läget samt oron och osäkerheten den förde med sig märks också hos oss i Grankulla precis som på andra arbetsplatser i den offentliga sektorn, som jobbar i frontlinjen i pandemiskötseln. Besvikelse och frustration har kommit fram mer än tidigare och kundresponsen till personalen har tidvis varit frän. Att statens anvisningar inte alltid varit entydiga har också lett till utmaningar.
Jag började jobba som Grankullas personalchef i maj. Stadshusets personal jobbade då till största delen på distans, enligt rekommendationerna, och jag bekantade mig med mina nya kollegor främst via Teams-möten. Distansjobb var före denna vår ytterst sällsynt i kommunsektorns administrationsjobb. För personalen i undervisnings, sjukvårds- och socialsektorn innebar våren helt exceptionella situationer jämfört med tidigare både när det gäller distansundervisning som inom hälso- och seniortjänsterna.
Jag är stolt över Grankulla stads personal, som inte tvekade att utveckla nya arbetssätt. I våras fick till exempel äldrevården ny arbetskraft från andra sektorer, medborgarinstitutets motionsledare ordnade balkonggympa för äldre och framför Villa Breda skapades Treffis där man kunde träffa sina anhöriga. Distansundervisning och skolbespisning ordnades snabbt och fungerande. I augusti verkar Grankulla ha varit etta av Finlands städer med att dela ut ansiktsmasker.
Det här året stannar i sinnet som unikt; vi har lärt oss mycket av allt det nya vi gjort i år och med stöd av erfarenheterna skulle man säkert göra på annat sätt än det man nu gjorde i början av pandemin. Jag tror att vår beredskap att förändras och vår påhittighet har ökat. Tvång har lett till att många funderat över sitt sätt att agera och distansjobb har nu blivit ett normalt sätt att jobba i branscher där man inte förut haft nästan någon erfarenhet av det.
Erfarenheterna av distansjobb är i Grankulla, precis som i den övriga kommunsektorn, i huvudsak positiva. Det digitala klivet gick fort och arbetet har skötts bra på distans. Det enda negativa är att ergonomin hemma inte är lika bra som på kontoret och bristen på socialt umgänge. Men visst testade arbetsenheterna på virtuella kaffepauser som första hjälp mot mindre sociala kontakter.
Distansjobb utmanar i synnerhet chefen. Handlingsmodeller som går ut på om tidigt ingripande och stöd är gjorda för närarbete. Märker chefen på distans lika lätt som på nära håll om någon behöver stöd? Är det lättare hänt att man bara fortsätter jobba när man är hemma och att man inte mer kan skilja på jobb och fritid? Det här behöver dryftas och utvecklas eftersom det kan hända att vi får leva med corona en lång tid än.
Jag tycker också att hoppet kommer fram i vårens låt. Ett hopp om det goda, om att allt till slut ordnar sig. Vi klarar även svåra situationer och utvecklar ännu bättre verksamhetssätt.
Jag tror såsom orden i låten Toivon kärki att allt det här som utmanat oss säkert också för med sig något gott. Vi har vågat utmana oss själva, vi har vågat testa på nya saker och ruska om i våra tankebanor. När vi ännu kommer ihåg att måna om oss själva, vår ork och våra närmaste kommer vi ut ur det här som vinnare. Var och en gör säkert sitt bästa, och det är det viktigaste.
En trevlig början på hösten önskar,
ULLA PALMROOS
PERSONALDIREKTÖR,
GRANKULLA STAD
ÖVERSÄTTNING: PATRICIA HEIKKILÄ