Vi visste efter vårens distansundervisning att de flesta elever hade klarat sig bra, men vi anade att eventuella problem kan synas först senare.
Det här konstaterade jag i min förra kolumn i Kaunis Grani i augusti.
Nu i november ser vi tyvärr vissa av dessa illavarslande signaler allt tydligare. Även om eleverna under hösten fått gå i skola, fått skolmat, fått träffa klasskompisar och lärare och fått syssla med fysisk aktivitet och hobbyer tillsammans, dvs. sådant som vi vet att är viktigt för barn och unga, så ser vi nu att epidemin sätter spår.
Grankulla är ett mindre samhälle och det är vanskligt att dra långtgående slutsatser om samband, men tillsammans med kollegerna i huvudstadsregionen ser vi vissa mönster i hela regionen. Under distansundervisningen ökade hemmens betydelse för barnens välmående och lärande. Det innebar att de flesta elever klarade situationen bra. Men en del barn lever i hem som drabbats av arbetslöshet eller annan utsatthet. Antalet klienter verkar inte ha ökat inom t.ex. elevvården, men vi ser att de problem som en del barn och unga har är större än tidigare. Ute i stadsmiljön samlas större grupper av allt yngre barn än tidigare. Vi har upplevt oroligheter och en större benägenhet till problematiskt beteende och droganvändning.
Det handlar förstås om de ungas sätt att kämpa mot känslan av ensamhet, som uppstått under epidemin, men det är också tecken på familjers utsatthet. En del unga reagerar genom att testa gränserna.
Under våren prioriterade man enligt de nationella riktlinjerna närundervisning för de minsta barnen, medan t.ex. gymnaiestuderande studerade på distans under hela våren. Men i studier ser vi nu att det var gymnasiestuderandena som led värst av nedstängningen. Mindre barn har varit mer tillfreds med familjelivet och hemmaskolan, medan de äldre är mer beroende av samvaron med vänner.
I Grankulla har vi i år satsat mycket på ungdomsledare som rör sig utomhus på de ställena där de unga samlas, men de jobbar också med virtuellt ungdomsarbete för att nå så många som möjligt. Även i skolorna har vi ungdomsledare som finns till hands. Vi kommer in i det sista att försöka hålla skolorna och hobbyverksamheten öppen, för vi vet efter den nedstängda våren hur viktig den här aktiviteten är för de unga. En glädjande sak är att alla som avslutade den grundläggande utbildningen i Grankulla fann en fortsatt studieplats av något slag också i år, men ungdomsarbetslösheten befinner sig ändå på en rekordhög nivå, efter att ha varit rekordlåg före epidemin.
Det långsiktiga mångprofessionella samarbetet som sätter de unga och familjerna i centrum är viktigare än någonsin för att förebygga utslagning. Under hösten har vi i ett brett samarbete och på ett delaktigt sätt arbetat med stadens nya välfärdsplan för barn och unga. I denna kommer många viktiga åtgärdspaket att lyftas fram.
Det är ändå viktigt att förstå att det inte finns enkla lösningar. Samtidigt kan vi alla bidra till en barnvänlig stad genom att verkligen försöka se och höra de barn och unga vi har i vår närhet.
HEIDI BACKMAN
BILDNINGSDIREKTÖR