Den gamla luciatraditionen spred sig till Skandinavien på 1700-talet. Till Finland anlände den via Sverige i slutet av 1800-talet. Läs Satu Robergs artikel om lucia nedan.
Den gamla luciatraditionen spred sig till Skandinavien på 1700-talet. Till Finland anlände den via Sverige i slutet av 1800-talet. Hos oss är luciafirandet speciellt känt bland finlandssvenskar. Lucialegenden är egentligen en mycket blodig historia, som inte har mycket mer än namnet gemensamt med vår luciased. Enligt legenden var Lucia en adlig flicka från Sicilien som dog för sin kristna tro. Hon vägrade gifta sig med den man som hennes familj hade utsett till hennes make. Det sägs att hon rev ut sina ögon och sände dem på ett silverfat till sin trolovade. Detta sades ha skett den 13 december. Inom den katolska kyrkan betraktas Lucia därför som de synskadades helgon.
Enligt den gamla julianska tideräkningen inföll årets längsta och mörkaste natt just den 13 december. I den nordiska traditionen ansågs denna natt vara fylld av ondska och trolldom och därför var det bra att ha så mycket som möjligt av julförberedelserna undanstökade innan dess. I själva verket var det bäst att helt avbryta arbetet under denna dag eftersom det kunde reta upp de onda makterna och frammana självaste Lucifer. När gryningen nalkades segrade dagsljuset över ondskan och drev iväg de onda andarna. Då var det dags för kalas. Grisen slaktades och man åt och drack så mycket man bara orkade. Efter festen inföll fastetiden som avslutades först på julafton.
I dag har luciafirandet etableras som ett budskap om hopp, ljus och mänsklighet och som en möjlighet till välgörenhet. Onda andar och djävlar har fallit i glömska. Den högtidliga luciakröningen följs ofta av ett festtåg och en julkonsert. Som dopp till kaffet serveras det lussebullar och pepparkakor. Med lucia följer ett luciatåg med tärnor, stjärngossar och pepparkaksgubbar som tillsammans sjunger den gamla sicilianska sången Sankta Lucia. I många daghem, skolor och hem lussar småflickor och –pojkar till glädje för var och en. Lucias röda bälte symboliserar martyriet, ljusen i kronan löftet om det kommande ljuset och om något stort som är i antågande och som skall övervinna vintermörkret. Den vita dräkten symboliserar renhet och helighet.
Luciatraditionens budskap har alltid varit betydelsefullt speciellt för oss som lever här i Norden mitt i den mörkaste årstiden. I dessa coronatider är det för oss finländare kanske viktigare än någonsin. Lucia väcker en förhoppning om en ljusglimt i mörkret, och manar oss till medkänsla för och solidaritet med varandra, och till styrka och tålamod att klara av exceptionella omständigheter och isolering. Ännu orkar vi följa säkerhetsanvisningarna, tvätta händerna och hålla avstånd till andra människor.
Lucia bringar hopp om en bättre morgondag, kanske hopp om ett fungerande vaccin med vars hjälp vi kan anpassa oss till ett nytt slags normalt liv, som till och med kan vara bättre än det gamla. Lucias budskap sprider också hopp om att vi kanske har lärt oss någonting nytt om vårt samhälle och vårt sätt att leva och verka. Kanske ett stillsammare liv och ett lugnare tempo till och med har hjälpt oss att inse vad som är väsentligt och vad som är oväsentligt i vårt dagliga liv.
Nu under coronatiden har man på många håll febrilt funderat på hur man kan förverkliga kröningen av lucia trots de strikta säkerhetsbestämmelserna. På de flesta ställen har man redan hunnit ta i bruk plan X, eftersom myndigheternas anvisningar och rekommendationer angående publikmängder och säkerhetsavstånd har hunnit förändras många gånger.
Här i Grankulla har vi konstaterat att förverkligandet av luciatradionen har varit en gemensam källa till oro. Aktörer från staden, församlingen och musikinstitutet som står som organisatör har tillsammans övervägt hur vi kan förverkliga årets luciafirande tryggt och ansvarsfullt och försäkra oss om att det blir av. Speciellt glädjande har det varit att konstatera den starka gemensamma viljan och förståelsen för att förverkligandet av luciatraditionen är mera meningsfullt nu än någonsin förr. Det är viktigt att föra fram budskapet om ljus och hopp. Arrangemangen är nu säkrade och organiserade på ett tryggt sätt tack vare en gemensam vilja och gott samarbete. Vi har utarbetat en plan, en reservplan, för vilken det finns ännu en reservplan, och i slutändan finns ytterligare en extrem reservplan – för säkerhets skull.
Nu har vi gjort allt förberedande arbete färdigt. Utan att trotsa coronan, dagens djävul, stillar vi oss inför söndagen den 13 december för att vittna om att pandemin inte har övervunnit oss, och för att lyssna på lucias budskap om hopp, ljus och mänsklighet, och om den bättre morgondagen.
Glad Lucia och tredje advent!
Satu Roberg,
rektor vid Grankulla musikinstitut