Det har nu gått två år sedan Islandsmodellen på allvar diskuterades i Grankulla som en lösning på dels ungdomarnas rusmedelsanvändning, dels garanterad hobbyverksamhet.
Visst hade man hört om hur alla barn och unga spelar fotboll på Island och landets idrottsframgångar i just sagda gren var vida kända. Det fanns dock en underliggande mystik i hur islänningarna helt på riktigt fixat till det för sig.
Tjänstemän från hela landet åkte av och an mellan Island och Finland, delegationer av islänningar bjöds in och internationella seminarier ordnades för att sprida den framgångsrika modellen. Nu trodde man här i Finland att man hade funnit en heltäckande lösning på hur skolhälsovårdsenkätens otillfredsställande resultat skulle komma att vända mot det bättre.
Den som lyckas traggla sig igenom skolhälsovårdsenkätens materialbank och därifrån läst Grankullas resultat blir både glatt förvånad och nedstämd. Det går i snitt bra för Grankulla specifikt i frågan om hobbyverksamhet då 94 % av skolelever uppger sig ha en hobby (siffran är 88 % nationellt). Det är jättebra men tittar man på rusmedelsanvändning bland ungdomar får man inte riktigt samma varma känsla. Speciellt då man tittar på trender blir man lite mörkrädd. Bland annat har trenden angående acceptans av cannabis stigit bland ungdomarna från 2017 till 2019 med 12 %. Med andra ord år 2017 ansåg 15% av pojkar på åttonde och nionde klassen att det var okej att använda cannabis medan samma siffra år 2019 hade stigit till 27 %, dvs. till ¼ av ungdomarna (killarna).
Varför är detta relevant i denna diskussion då? Finlandsmodellen handlar främst om att säkerställa hobbyverksamhet för barn och unga medan vi i Granimodellen utöver detta vill lyfta fram de rusmedelsförebyggande aspekterna som Islandsmodellen bygger på. Detta är i sig inget nytt i staden, då det t.ex. krävs en plan för rusmedelsarbete jämte barn och unga innan föreningarna tilldelas understöd. En av de viktigaste poängerna i Islandsmodellen handlar om att vända på hur familjernas tidsanvändning ser ut. Då man lyckas placera barns och ungas hobbyverksamhet tidsmässigt under eftermiddag eller tidig kväll hinner alla hem tidigare. Det handlar alltså om att ge familjerna mer tid sinsemellan och därmed ge barn och unga en trygg, rusmedelsfri vardag.
Men vad i hela friden är nu sen denna Granimodell då? Det handlar i all korthet om att möjliggöra en kontinuerlig hobbyverksamhet för alla grundskoleelever i samband med skoldagen och att göra barn delaktiga i hurdana hobbyn de erbjuds. Det handlar om att skapa växande välfärd och samhörighet via en bred hobbyverksamhet och samarbeten vilket i sin tur möjliggör mer gemensam tid åt familjerna. Det handlar om att skapa en mångsektoriell struktur för uppsökande hobbyverksamhet genom samarbete mellan specialungdomsarbetare, skolungdomsarbetarna, skolorna och skolhälsovården. Det handlar om att skapa en bestående, bred modell för hobbyverksamhet i Grankulla genom att använda den utomordentliga infrastrukturen som finns till förfogande.
Nu gäller det dock att skrida till verket och såvida inte den rådande pandemin sätter alltför mycket käppar i hjulen så har vi alla möjligheter att göra nånting fint av detta. Under våren 2021 kommer olika former av detta att testas i staden men startskottet för den nationella modellen är de facto hösten 2021. Målet är i all enkelhet och storhet att skapa en stark grund och verksamhetsmodell för större jämlikhet, mer hälsa och välbefinnande, mer samarbete och mer tid för familjenärvaro.
ANDERS LINDHOLM-AHLEFELT,
KULTUR- OCH FRITIDSCHEF