Nej, det är oftast inte “bråkiga ungdomar” som står bakom de graffitimålningar som du ser på elskåpen överallt i landet. Ofta är det personer i medelåldern som målat. Vi har träffat graffitikonstnären Zeus från Grankulla. Han målar enbart på lagliga väggar, men vill ändå uppträda enbart med sitt artistnamn i intervjun.
Det är en vacker förmiddag när vi träffas vid den container på parkeringen invid ingången till bollhallen där det är tillåtet att måla i Grankulla. Zeus har tagit kontakt för att han vill berätta om sin konstform som det enligt honom finns många fördomar kring. Många tycker att målarna bara vill vandalisera och förstöra.
– Ofta har man den stereotypen av en graffitimålare att det är unga som “sottar” på allt. Många är i själva verket 40-50 år. De var aktiva på 1990-talet, men fortsätter fortfarande. De har jobb och familj, men har målandet som hobby, säger han.
Det gäller att vara stadig på handen och ha öga för färger. Allt sker på fri hand med en skiss på papper som utgångspunkt. När han målar är han väldigt fokuserad.
– Man är så fokuserad så när man kommer hem och tittar på bilderna kommer man inte ihåg alla stadier.
Själv har Zeus, som studerar till vardags, inte stött på så många jämnåriga. Konsten har enligt honom varit lite på tillbakagång, men tack vare de lagliga väggarna och olika verkstäder har man kunnat återuppliva mycket. Han fastnade själv för konstformen redan i högstadieåldern. Han specialiserar sig på tidig 90-tals graffiti, vilket också syns i målningen han gör i Grani.
– Det är klara bokstäver med tjocka konturer och skarpa linjer. Det här var väldigt vanligt på 90-talet. Många äldre konstnärer har trott att jag är en 50-åring som börjat måla igen, skrattar Zeus.
Dyr hobby
På containern vid bollhallen täcks en av väggarna fortfarande av ett porträtt av Vesa-Matti Loiri, som målades strax efter hans död. Zeus målar på långsidan ut mot parkeringen och har startat med att dagen innan måla över hela sidan med grå färg innan han börjar med själva verket. Färgerna köper han i specialaffärer som säljer sprayfärg för graffiti.
– Färgerna är inte helt billiga, så det kan bli ganska dyrt i längden. Om man har tur får man upp till 60 liter helt prima bottenfärg gratis från järnhandeln, färg som av någon anledning inte längre kan säljas, säger han.
Själv målar han också i Mattby, Kyrkslätt och i Fiskehamnen där det finns lagliga väggar. Han var också med och målade tunneln under järnvägen i närheten av Villa Breda. Då sponsrade staden en del av färgerna. Enligt honom är det tillräckligt med en laglig vägg i Grankulla.
– Det är jättebra att väggarna finns. Varenda färgburk som målas på laglig vägg är bort från elskåpen. Målningarna på elskåpen är inte så snygga i allas ögon, men det är ett sätt att visa att man varit här, säger han.
Visar respekt
Det finns vissa “regler” inom konstformen som till exempel säger att man inte ska måla över äldre erfarna konstnärers verk.
– Man vill visa respekt, säger Zeus som konstaterar att det inte heller är ok med klotter på andras verk.
Alla känner inte till reglerna eller bryr sig inte om dem.
Nu fick Zeus målning i Grani vara i fred bara en kort stund. På kvällen när jag åker till platsen för att fotografera det färdiga konstverket är allt frid och fröjd, men nästa dag får jag ett mejl.
– Det var tur att du tog bilder av målningen igår eftersom jag såg idag att någon skrivit ”fuck grani” delvis över målningen. Synd och ett exempel på vad man inte borde göra enligt de normer jag talade om igår, skriver Zeus.
Graffitikonstnärerna förevigar själva sina konstverk och lägger ut dem på sociala medier, eftersom du aldrig kan vara säker på att konstverket finns kvar två timmar efter att du lämnat platsen. Zeus hittar du här: Zeus.tfs