Aktiebolaget Grankulla tog hand om början, det vill säga tomtförsäljningen av den mark som bolaget köpt upp för en blivande villastad. Småningom kom andra uppgifter som sköttes av Aktiebolagets bolagsstämma. Ett av stämmans första beslut 29.9.1906 var att ge mark till järnvägsstyrelsen för ett stationshus. Det stod färdigt 1908 – och står ännu.
Samarbetet mellan invånare och bolaget löpte bra. Stora frågor diskuterades på allmänna möten, i stationsbyggnaden efter 1908 eller i den svenska samskolan efter 1909. Den hade redan grundats av en liten grupp föräldrar i december 1906. En person var dock speciellt viktig för utvecklingen. Det var fil.dr Janne Thurman som engagerades som bolagets verkställande direktör. Småningom gavs allt flera personer uppdrag för att sköta villasamhällets olika uppgifter. Behovet av ett kontor för ett ökande antal tjänstemän uppstod.
Uppe vid den nybyggda samskolan stod Villa Odenwall som under inbördeskriget 1918 övergetts av ägaren. Den köptes 21.5.1919 av samhällsfullmäktige som bildats 1915 då orten fick status som ”samhälle med sammanträngd befolkning”. Köpeskillingen var 250.000 mark och omfattade 1,5 hektar. 2 rum inrättades för ett kommunalkansli. De övriga utrymmena hyrdes ut åt Grankulla samskola som hade ett stort behov av klassrum. Ännu i dag har skolan utrymmen i villan.
Byråkratin växte och 1927 avstod man från Villa Odenwall och flyttade ner till centrum. Där hade samhällsfullmäktige förutseende nog redan 23.9.1918 köpt familjen Forsbloms villa, byggd ca 1908 vid nuvarande Thurmansallén 1. Priset var 175.000 mark år 1918. Dessutom köptes den intilliggande tomten för 70.000 mark. Den fick senare en egen, liten villa. Den Forsblomska villan kallas i dag ”Gula huset” eller ”Lafkan”. Den är en av de äldsta byggnaderna i stadens ägo, en lillasyster till det nuvarande stadshuset invid. Där kan jämförelser göras mellan dåtida och nutida behov av kansliutrymmen.
Det idylliska köpingskansliet vid Thurmansallén 1 blev trångt på 1950-talet. 1956 sålde Krigsinvalidernas brödraförbund Vallmogård som de ägt som krigsinvalidsjukhus 1948- 56. Grankulla beslöt sig för köp och flyttade 1956 sitt kansli upp till Vallmogård där man verkade till 1978. Då invigdes det nya stadshuset i Grankulla centrum.
Det gamla köpingskansliet hyrdes ut efter 1956 till Esbo köping som placerade länsmanskansliet för Esbo-Grankulla i villan och poliskammaren i den mindre villan på granntomten. Många Grankullabor minns ännu sina körkortsoch passärenden i det gamla köpingskansliet. Då polisen flyttade till Knektbro 1972 fylldes villan med en lång rad hyresgäster för kort eller längre tid. För de olika verksamheterna kunde skrivas många berättelser. Efter länsmanskansliet fanns stadens (Grankulla blev stad 1972) skolbyrå och elverk i villan tills de flyttade in i det nya stadshuset 1978. De tömda utrymmena hyrdes sedan ut till församlingarnas pastorskanslier fram till 1983 då de flyttade in i den nybyggda kyrkans kanslidel.
Efter 1983 har ”Gula huset” (inte ”Gula villan”) innehållit verksamhet av litet annat slag. I dag domineras den av ”Lafkan” som funnits där i mer än 30 år. Det är livlig kommers i hela nedre våningen främst kring byteshandel med barnkläder och sportredskap. De som kom på idén såg behovet i hemstaden med ett ökande antal unga barnfamiljer. De skötte ”Lafkan i 2 generationer. Den nuvarande företagaren har nyligen utvidgat. Hon hyr den gamla, rappade lagerbyggnaden i huset med innerdörr till ”Lafkan” för sportartiklar.
Under 1980-talet hade stadens kulturbyrå ett rum i nedre våningen med egen ingång på södra sidan. Ingången användes även av ett pensionerat par i övre våningen. De satt gärna ute på gården mellan ”Gula huset” och den nya barnträdgården. De följde intresserat med då den plötsligt stod där, nedlyft i bitar med lyftkranar på platsen där den gamla poliskammaren stått. Paret Rönn var de sista som hade bostad i huset som sedan 1918 alltid haft flera boende. Till dem hörde bland annat köpingens egen barnmorska på 1920-talet.
Kulturbyrån var en tid ateljé för en ung, lovande bildkonstnär från Grankulla. I kulturbyrån skrevs senare 2 böcker om Grankulla, Aktiebolaget som blev stad 1986 och Glasverandor och snickarglädje 1988. Byrån besöktes ofta av Grankullabor som ville berätta och lämna in dokument och fotografier. Där föddes idén till ett lokalhistoriskt arkiv som i dag finns i Villa Junghans. I rummet bredvid kulturbyrån klippte filmfotografen Markku Lehmuskallio ihop sina filmer från arktiska snövidder. Då kulturbyrån flyttade tillbaka till stadshuset fortsatte stadens miljöbyrå en tid i rummet. De här 2 rummen vette ner mot stadshuset och användes ännu inte av ”Lafkan”. I dag har ”Lafkan” övertagit alla utrymmen i första våningen.
En stark kulturfärg gav Grankulla konsthantverkare i husets övre våning. Det var en verksamhet som tilltalade Grankullaborna mycket. Föreningen sålde egna, handgjorda produkter i stickat, målat, keramik, smycken, snickrat. Där hittade man alltid en gåva. De fick dessutom utvidga då Rönns inte längre fanns. De höll vackra utställningar i stadshuset, i aulan med stora fönster upp mot ”Gula huset”. De hade börjat sin verksamhet på 1970-talet i det gamla loftet vid Ekkulla åldringshem. De hade vuxit och blivit en stark kulturförening i Grankulla men återväxten blev tyvärr allt svagare. Den sista konsthantverkaren i ”Gula huset” satt ensam kvar ännu för några år sen i övre våningen i det lilla utrymmet som i tiden varit den svenska skoldirektörens arbetsrum. I dag samlas svenska pensionärsföreningens fotoklubb i övre våningen. Det kulturella inslaget lever alltså kvar – tillsvidare.
”Gula huset” är ett exempel på kreativ lokalkraft. Dylika hus är oerhört viktiga för små samhällen, för mänskor som har idéer och vill bjuda in andra till sin verksamhet samt göra den till en träffpunkt. Läget kan inte vara bättre. Dessutom, ”Gula huset” är det första man ser då man kommer in mot Grankulla centrum från Södrikhållet längs Köpingsvägen – som en reklam för en villastad. Knappast vet någon att villan varit det första ”stadshuset” i Grankulla.
CLARA PALMGREN
CLARA.PALMGREN@KOLUMBUS.FI
Förklaring: Grankulla var 1. Villasamhälle (även samhället/ bolaget) 1906–1915 2. Samhälle med sammanträngd befolkning 1915–1920 3. Köping 1920–1972 4. Stad från 1972. Källitteratur om Grankulla finns i många verk i Grankulla stadsbibliotek.