När Frivilliga räddningstjänsten Vapepas larmsystem larmar, spetsar hundarna öronen: någon är illa ute. Räddningshundföreningen Kauniaisten Pelastuskoiras sex hundar med sina förare står beredda att ge sig ut.
Grankullaföreningen grundades i fjol och hör till tjänstehundsförbundet Suomen Palveluskoiraliitto, som i sin tur är ett av medlemsförbunden i Vapepa. Räddningshundverksamheten handlar om frivilligverksamhet som alltid koordineras av myndigheterna, det vill säga polisen eller räddningsverket. Hundekipagens uppgift är att hjälpa myndigheterna i spaningsuppdrag.
– Enligt polisens statistik försvinner årligen 10 000 personer. Vapepa får årligen cirka 300 uppdrag varav största delen är att hitta personer. Ett typiskt uppdrag är att hitta en äldre eller personer med demens och ibland barn eller tonåringar. Ibland handlar spaningarna om att hitta personer utan att hundar är med. De som är med i spaningarna har absolut tystnadsplikt eftersom den som man letar efter har rätt till skydd av privatlivet. Man får inte berätta om spaningarna för utomstående mer än vad polisen och därigenom medierna rapporterar. Därför berättar jag inte mer detaljerat om enskilda spaningar vår förenings hundekipage har varit med om, säger Hanna-Maija Närvänen, en av grundarna av Kauniaisten Pelastuskoira.
Ett SMS från Vapepas system får saker att börja ske.
– Efter att larmet kommit strävar alla i föreningen att ge sig ut på uppdraget antingen som hundekipage eller som kartläsare (hundföraren behöver en kartläsare under spaningarna). Spanarna anmäler sig till ledningscentralen där myndigheterna i första hand koordinerar spaningarna och Vapepa koordinerar hundarna. Varje hundekipage anges ett område de ska söka igenom. Områdena kan vara mycket stora och i huvudsak är det spanarnas uppdrag att säkerställa att den efterspanade inte finns i området. Denna uppgift är viktig för polisen så att spaningarna kan utvidgas till andra områden, säger Närvänen.
Föreningen i Grankulla har för närvarande sex erfarna hundar med förare och kartläsare. Dessa kan enligt Närvänen kallas till spaningar i Esbo, Grankulla, Kyrkslätt och Vichtis. Ifall grannområdena har brist på spanare kan man också hjälpa till i Helsingfors, Kervo, Nurmijärvi och Träskända.
– Det förutsätter mycket träning och utbildning av både hund och förare för att få vara med i räddningsverksamhet och delta i larm. Hunden ska genomgå beteendeprov, ett nationellt räddningshundprov och ett ibruktagningstest. Utöver dessa prov kan räddningskompetensen fördjupas genom att genomgå prov för sökning i rasmassor. De hundekipage som genomgått detta test kan delta i räddningsverkets personspaningsuppdrag i normal- och undantagsförhållanden. Det kan handla om rasuppdrag, stora trafikolyckor, snö- eller andra naturolyckor o.s.v. Finlands tjänstehundsförbund har fem ekipage som klarat testet att söka i rasmassor, ett av de hör till Kauniaisten Pelastuskoira. Av hundföraren krävs att hen kan orientera, göra upp en spaningsplan, stresstålighet, tåla svåra förhållanden, uppdaterade förstahjälpkunskaper och förmåga att kontrollera hundens uppförande under spaning. Utöver detta kan hundföraren komplettera sin egen kompetens med annat som stödjer spaningen såsom kurser i kommunikation och psykiskt stöd. Det här kurserna erbjuds av tjänstehundsförbundet och Vapepa, säger Närvänen.
Närvänen uppger att många olika raser, men inte väldigt stora eller små, passar som räddningshundar. Hunden ska vara fysiskt och psykiskt stark och ha ett tillitsfullt förhållande till både sin förare och främmande människor. Hunden ska också vara lagom självständig och kapabel att lösa problem men ändå gå att kontrollera i olika situationer.
– Hundens och förarens väg till ett myndighetstestat räddningshundekipage tar flera år och kräver mycket träning. Träningen ska också vara mångsidig så att hundarna och förarna klarar sig på ett pålitligt sätt i varierande spaningsförhållanden. Vi har i Grankulla ordnat både grund- och larmövningar och tidigare också tränat letning i byggnader, säger Närvänen.
– Oroliga samhällsförhållanden har klart ökat intresset och uppskattningen för räddningshundar och utbildning av dem. Möjligheten och viljan att hjälpa samt vara till nytta i svåra situationer motiverar. Vill man hålla på med räddningshundverksamhet som hobby förutsätter det att man förbinder sig för en lång tid och det tar mycket tid, men det är ett mycket givande sätt att umgås med sin hund, säger Närvänen.
Träffa oss på Granidagstorget 23.5!
ÖVERSÄTTNING: PATRICIA HEIKKILÄ