Att få gå vid människors sida i livets viktiga stunder i både glädje och sorg är det bästa med att vara präst, säger prästen i Grankulla finska församling Anna-Kaisa Tuomi, som gick i pension i augusti.
Helsingforsbördiga Tuomi berättar att hennes bana som präst i Grankulla började under hennes gudsons dop i Grankulla. Vid dopfesten frågade hon dåvarande kyrkoherden om det fanns jobb för en präst. Det fanns det. Detta ledde till Tuomis 32 år långa karriär som präst i Grankulla finska församling.
– Jobbet som präst i Grankulla har varit givande, meningsfullt och inspirerande. I en liten stad är gemenskapskänslan stark, och det är lätt att lära känna folk. Detta möjliggör ett naturligt nätverkande och sänker också tröskeln till kyrkan. Jag har blivit känd som AK – en bekant person det är lätt att närma sig. I en liten församling har jag fått göra många olika saker, och det har varit fint. De första tio åren som ungdoms- och konfirmationspräst innebar att jag lärde känna många familjer i Grankulla. På konfirmationslägren lärde jag känna flera barn från samma familj. Kontakten fortsatte, då jag senare fick viga tidigare konfirmander och döpa deras barn. Många bekanta och kära församlingsmedlemmar har jag också fått jordfästa, berättar Tuomi.
Förutom kyrkliga förrättningar har Tuomis arbetsuppgifter huvudsakligen bestått av söndagsmässor och ibland även kvällsmässor under veckan.
– Efter min tid som ungdomspräst arbetade jag med vuxna: jag ledde olika grupper, tystnadsretreater och pilgrimsresor. Jag arbetade också som handledare och höll själavårdande samtal av olika slag. De senaste åren ansvarade jag också för andakterna och själavården för invånarna på Kauniala och Villa Breda, säger Tuomi.
Som präst har det varit viktigt för Tuomi att förmedla bilden av en kärleksfull Gud, som är närvarande i våra liv som en medvandrare och hoppets budbärare. Dessutom betonar Tuomi att var och ens tro räcker och att varje person uttrycker tron på sitt eget sätt. Den lutherska tanken är viktig: vi lever alla ut vårt kristna kall främst i vår vardag, på jobbet och i våra närmaste relationer.
– För mig har det blivit allt viktigare att omhulda tystnaden. Det kan innebära att åka på en tystnadsretreat, men också att skapa små tysta stunder hemma eller kanske i motionsspåret. Tystnaden talar när vi öppnar oss för den. Våra tankar klarnar, och vi blir mer medvetna om våra känslor och behov och många saker som påverkar vårt välbefinnande. I tystnaden blir Guds närvaro påtaglig i skapelsen och i andra människor, sammanfattar Tuomi.
Tuomi anser att kyrkans ställning har förändrats mycket under de senaste trettio åren.
– Att tillhöra kyrkan är inte längre självklart; det är ett värdeval som människor oftast motiverar. Kyrkan uppfattas tyvärr ofta som en ansiktslös institution och man glömmer att vi är kyrkan: genom att tillhöra kyrkan tillhör vi framför allt vår lokala församling, som finns till för var och en av oss. En annan viktig fråga i vår tid är religionsfrihet. I ett mångkulturellt Finland är det viktigt att stödja positiv religionsfrihet, det vill säga att alla har möjlighet att utöva sin religion. Religionsfrihet betyder inte ett religionsneutralt samhälle, utan respekt för olika trosuppfattningar och fredlig samexistens. Andlighet är en central del av människan. Det finns mycket andligt och själsligt sökande i vår tid. Just nu pratas det mycket om unga mäns ökande religiositet. Människors längtan är stark, särskilt i oroliga och osäkra tider. Allt fler inser att konsumtionens materialistiska väg är uttömd. I församlingen är det bra att tillsammans söka olika sätt att svara på denna längtan, lyssna på olika frågor och vara öppna för nya tankar. Guds skapelsearbete fortsätter i oss under hela vårt liv. Det är just detta som gör livet så fint och spännande, säger Tuomi.
Tuomi har inte gjort några upp några detaljerade planer för pensionärslivet.
– Åtminstone ändras veckorytmen, eftersom jag i årtionden har arbetat på helger och helgdagar och varit ledig i början av veckan. Jag är fortfarande präst även som pensionär. Därför vill jag vara öppen för vad jag kallas till i min nya livssituation, säger Tuomi.