I dag finns det knappast någon som kommer ihåg var Grankullas första bibliotek fanns. Men förvånansvärt många minns sina boklån på 1940-talet, barn och unga då, pensionärer i dag.
1923 beslöt Grankulla köpingsfullmäktige att grunda en biblioteksnämnd för att förbereda ett kommunalt bibliotek. Det grundades 1924. Den första biblioteksföreståndaren var Lisi Westman som efterträddes av Heidi Enckell (senare Parland). Efter henne kom Maj-Lis Westin som många äldre minns från och med 1940-talet till in på 1960-talet. Då slutade flyttningarna mellan olika byggnader och köpingen beslöt hyra en del av övre våningen i Helsingfors Sparbanks hus som byggdes 1965 i Grankullas absoluta centrum.
Det första biblioteket torde ha funnits i Odenvalls villa (Stationsvägen 9-11) som inköpts 1918 som kommunalkansli. Det flyttades 1927 till Forsbloms villa, i dag ”Gula huset” vid Thurmansallén 1. Gamla anteckningar visar att biblioteket 1924 hade 173 böcker och 90 lånekortsinnehavare. Biblioteket var länge öppet bara vissa dagar Böcker köptes men man tog också emot donationer. Genom Grankulla Bok- och pappershandel (gr av Hanna Heinrichs) köpte man in böcker. 1928 hade man redan 789 böcker. 1962, i början av det stora inflyttningsdecenniet kom man upp till 9 293 volymer på 2 602 invånare. Dylik statistik finns att studera i det nuvarande bibliotekets arkiv. Där finns några gamla liggböcker med noggranna, handskrivna anteckningar om boklån, där finns små häften med lånekortsinnehavarnas namn, yrke och adress. Där finns skolelever, fruar, lärare, trädgårdsarbetare, hembiträden, arbetare och gårdskarlar, allt är handskrivet med vacker och tydlig handstil.
Biblioteket fanns 1942-44 i Heinrichs affärshus invid Varuboden, en gulmålad träbyggnad med många affärer. Där hade man över 32 m2. 1945-49 fanns biblioteket (nu 43 m2) i ett litet vitt trähus (rivet på 60-talet) mitt i Grankulla centrum, ungefär där vattenfontänen finns i dag. Huset kallades Gamla Elanto, eller Lilla Elanto. Det stod mitt emot Nya Elanto som byggdes i slutet av 1930-talet och revs 1993 för att ge plats för dagens stora köpcentrum.
Många äldre Grankullabor minns biblioteket som 1950-65 fick plats i familjen Zittings Villa Tuna vid Östra Skolstigen 2. Litet missnöjda var en del invånare som tyckte biblioteket låg avsides och dessutom för högt uppe. Nu hade biblioteket redan 74 m2, fördelade på 3 utrymmen. Den stora förvandlingen kom i mitten av 1960-talet. Grankulla centrum lades helt om, invånarantalet steg med några tusen, två språkgrupper behövde ett stort bokutbud där barnlitteraturen tog allt större plats. Ett modernt bibliotek skulle betjäna på många sätt. Nu hade man nästan 350 m2 för verksamheten som kunde ta in annat än bara utlåning. Här lyssnades på musik och skivor lånades ut. Biblioteket uppe i Helsingfors Sparbanks stora affärskomplex blev från hösten 1966 en mycket omtyckt träffpunkt. Utrymmet innehöll en barnavdelning, läsesal och klubbrum där bl.a stadsstyrelsen höll möten – och ett minimalt personalutrymme. I samarbete med kulturbyrån ordnades de första publika konstutställningarna under 70-talet på flyttbara skärmar i lånesalen. De blev mycket populära och kunde presentera flera intressanta utställningar, allt från en glansbildsutställning till en chilensk flyktings grafikblad. Trappan upp till biblioteket var svår för äldre låntagare för hiss saknades. Det skulle inte tillåtas i dagens värld. Redan på 80-talet började diskussionen om ett nytt och modernt bibliotek.
Grankulla har värnat om litteratur i mer än 100 år, allt sedan de första invånarna hade installerat sig i sina nybyggda villor. Många av dem var intellektuella på flykt från en allt smutsigare huvudstad. Deras kulturella bakgrund och intressen födde en läsecirkel som levde i många decennier, med musikstunder och teatergrupper. Det i sin tur gav tidigt upphov till en läsecirkel också bland hembiträdena, enligt Lyyli Enqvist som berättade om den på 1980-talet. Grankulla samskola ordnade från 1910-talet s.k biblioteksfester där inkomsterna användes till bokköp för ett småningom mycket fint skolbibliotek. Med 20-talets modernister Rabbe Enckell, bröderna Parland och Elmer Diktonius blev Grankulla en litterär ort, med stöd av de äldre författarna Mikael Lybeck och Arvid Mörne. Senare stöd har getts t.ex av Anu Kaipainen och Raisa Lardot bland finska författare. I Vallmogård har sedan 1982 samlats Grankullaförfattares verk, finska och svenska, både inom skönlitteratur och facklitteratur. Bland dem kan nämnas den skönlitterära författaren Tito Colliander och professorn i historia Päiviö Tommila.
Det sammanlagda antalet författarnamn är för närvarande 177 på en förteckning som långsamt växer. Böcker ur samlingen i Vallmogård lånas inte ut men ska visa på ortens litterära skapande. I Grankulla bibliotek finns i dag böcker av lokala författare att låna, samlade på egna hyllor. Några byggnader i Grankulla har fina bibliotek, litet okända för allmänheten. Arbetarakademins bibliotek är stort liksom Kaunialas, men används de? Hur ser våra skolors skolbibliotek ut i dag? Och den svåraste frågan: läser man fortfarande böcker eller lyssnar man bara?
Den här artikeln har beskrivit den gamla kommunala bibliotekstiden i Grankulla. Den tar slut med auktionen på lösöre som ordnades 24 november 1985 med den gamla inredningen från tiden i Sparbankshuset. Chefsbibliotekarie Anja Mourujärvi flyttade då över till det nya biblioteket.
Den byggnaden får en egen artikel senare, börjande med taklagsöl 9.5.1985.
CLARA PALMGREN
FM, KULTURRÅD
Källor:
Gamla handlingar om biblioteksverksamheten
Rudolf Rannikkos bok om Grankulla 1946