– ’Paljon kiitos opettaja’, sade de och var särskilt nöjda över att alla fick medalj. Jag är helt jättestolt över min grupp och tycker att det gick jättefint, berättar Mia von Knorring som var initiativtagare till att även de asylsökande fick delta.

 

– Jag kände mig lite som en ’Reiseleiter’. Redan på Länsiväylä-loppet hade jag sett att de irakier och syrier som startade på fullt allvar ställde sig längst fram på startlinjen.

 

Fr. v. Habib Gaidari, Reza Hosseini, Seyd Mokhtar Heydar tyckte det var toppen med medalj och att få löpa tillsammans med andra.

 

von Knorring berättar att inte heller Kurrerundan uppfattades som någon lek, utan att det var blodigt allvar och löparna gav sitt allt. Ingen vann, men till exempel Habib Haidari blev fjärde och Abbas Shafaei femte på 5 km. Seved Reza Husseini kom in på en 9:e plats på 10 km, tätt efterföljd av Hodad Hosaini på en 12:e och Mohammadi Mohammadi på en 13:e plats. Själv blev Mia von Knorring 7:e på 10 km.

 

Sedan februari har von Knorring och Emma Blomqvist fungerat som så kallade språkguider för en grupp asylsökande i Otnäs som vid sin ankomst till Finland i augusti-september 2015 varken kunde läsa eller skriva det latinska alfabetet. Efter ett halvt års studier med lektioner 2-3 gånger per vecka har alla lärt sig läsa och skriva behjälplig finska och kan göra sig förstådd i vardagssituationer.

 

– Trots stora kulturella skillnader mellan Afghanistan och Finland är det här alldeles vanliga mänskor med vanliga känslor och sinne för humor. Flera gånger har vi suttit och skrattat sillammans åt någon rolig situation på timmarna.

 

Behov att hjälpa

 

Det var redan i höstas då alltfler flyktingar sökte sig till Finland som Mia von Knorring kände att hon ville hjälpa.

 

Men alla Rödakors-kurser var fulla så hon lät saken bero. Hon hade i alla fall gått med i nätgruppen Refugee Hospitality Club och råkade där se att mottagningscentralen i Otnäs behövde fler frivilliga.

 

Den dåvarande kursledaren för afghaner som hade absolut noll kunskap i västerländsk kultur, det latinska alfabetet och våra språk hade för avsikt att själv bege sig utomlands och behövde en stand-in.

 

Litet osäker kände sig von Knorring då hon satte sig i bussen för att se hur det gick till då Jenni höll kurs för männen och ifall hon själv kunde tänka sig att hålla i trådarna.

 

Osäker inför männen

 

– Jag erkänner att jag hade lite svårt med tanken på att det var främst unga män som skulle bänka sig framför mig.

 

Men när Mia von Knorring sedan såg raderna av tysta, flitiga och allvarsamma män plita ner allt Jenni sade ’kolahtade’ det direkt.

 

– Och sedan det har jag suttit där två gånger i veckan sedan februari. Det har blivit en del annat också, för en vecka sedan åkte vi på en cykeltur runt Helsingfors stränder så att killarna skulle lära sig mer on sin näromgivning.

 

Missen med Länsiväyläloppet

 

Hur det kom sig att de asylsökande sist och slutligen sprang Kurrerundan grundade sig på ett missförstånd.

 

Luona-flyktingcentralen hade ordnat så att alla asylsökanden skulle få springa Länsiväyläloppet kostnadsfritt.

 

Och på plats fanns många som ställde sig främst vid startlinjen för att göra sitt bästa.

 

– Jag sprang själv också loppet söndagen ifråga och förundrade mej över att ingen av ’mina’ killar var på plats.

 

Esbo IF bidrog

Nästa gång von Knorring höll lektion visade det sig att kursdeltagarna hade stått vid lokalen och väntat att hon skulle plocka upp dem. De hade inte förstått att de själva skulle ta sig till starten.

 

Som kompensation berättade von Knorring om Kurrerundan och vill i sammanhanget tacka arrangörerna Esbo IF som kom emot i form av nedsatt deltagaravgift.

 

– Vi ville helt enkelt ge männen en möjlighet att göra något roligt tillsammans i en vacker omgivning.

 

Raserade fördomar

von Knorring berättar att gruppen hon lär varje gång är mellan 10 och 15 personer. Det finns många grupper för dem som kan arabiska och kanske lite engelska.

 

– Men det är bara den jag och Emma Blomquist har, där de verkligen inte har kunnat ens grunderna i vår kultur.

 

Enligt von Knorring krävs det en rejäl dos fantasi och inlevelseförmåga att göra sig förstådd. Bilder och Google translate har varit till stor nytta.

 

– Vi har trots allt lyckats kommunicera med dem och jag har minsann fått alla fördomar mot flyktingar från Mellanöstern och Asien raserade under våren.

 

Mänsklig rättighet

– Det måste ju var fruktansvärt att komma till en omgivning, där man inte kan orientera sig alls! Jag tycker det är en mänsklig rättighet att få ens lite stöd så att man inte är helt borttappad.

 Alla afghaner i gruppen väntar på beslut om de får stanna i Finland eller ej.

Vill du hjälpa?

Här är några möjligheter du kan googla fram:

• Otaniemen vastaanottokeskuksen tukiryhmä – TuTu
• Refugee Hospitality Club
• Grankulla Flykting Hjälp