I många decennier har jag tittat in i Grankullas kulturhistoria. Det har resulterat i artiklar, föredrag och böcker. Ibland kommer något nytt i det redan undersökta och vill tas fram. Jag tar fram det i en liten serie Visste du?
Vi skall föreställa oss Grankulla under perioden 1906– 1960, enligt gamla ortsbor under den ”gamla, goda tiden”. Livet var lugnt, ingen såg ännu höghus eller trafikproblem. Man talade inte om ”de rikas Grankulla” men ofta om det kulturella Grankulla. Här fanns både finlandssvenskt kulturfolk och finskspråkigt. Jag har suttit hos systrarna Mörne och hos konstnären Mikko Laasio, hört dem berätta om långa besök över flera nätter då samtal var viktigare än traktering och sängplatser. Visste ni att Selma Lagerlöf (1858-1940) besökte Grankulla vintern 1912 och att F E Sillanpää (1888-1964) var här våren 1926? Eller vem Atos Wirtanen (1906–1979) var?
Selma Lagerlöf fick Nobelpriset i litteratur 1909, F E Silllanpää 1939. Båda har efterlämnat arkiverat bevis för sina besök i Grankulla.
Selma Lagerlöf fotograferades på Grankulla station 7.2. 1912 av en elev från Grankulla samskola och finns också på ett fotografi från lunchen på Vallmogård. En del av hennes och Mikael Lybecks korrespondens finns på handskriftsavdelningen på Åbo Akademi. Att Selma Lagerlöf och Mikael Lybeck inledde en flerårig korrespondens berodde antagligen på det att han ansågs vara den finlandssvenska författarfortsättningen efter Z Topelius och K A Tavaststjerna. Selma Lagerlöfs festtal på Svenska litteratursällskapets årshögtid 5.2.1912 gällde K A Tavaststjerna som hon träffat strax innan han dog 1898. Efter besöket i Grankulla reste Selma Lagerlöf till Ryssland för en författarturné.
Vem läser Selma Lagerlöf i dag? Hennes sätt att skriva fascinerade mig mycket som ung. Ofta började hennes berättelser med orden ”Det var den tiden…” och jag var fast. Själv skriver hon att ”hon står i skuld för lån ur den stora legendskatten” i Värmland. När Vallmogård hade öppnats våren 1982 som vårt kulturcentrum for jag i juli till Sverige för att uppleva hennes gård Mårbacka. Jag ville se delar av den sägenomspunna skogstrakten, se platsen för Gösta Berlings saga och andra verk. Hon hör till författare jag ibland läser på nytt. Både hon och Mikael Lybeck somnade in i sina hem, Lagerlöf på Mårbacka och Lybeck på Vallmogård.
F E Sillanpää har lämnat ett fint bevis för sitt besök i Grankulla. Det finns som en dedikation i boken Nära jorden, översatt till svenska av Bertel Gripenberg från Maan tasalta, Anspråkslösa berättelser och utgiven 1924 på Holger Schildts Förlagsaktiebolag. Boken har kommit till arkivet i Villa Junghans, troligen i en boksamling från Hagelstams på Jondal. Det viktiga budskapet är dock den handskrivna dedikationen: Till Fru Doktorinnan Arvid Mörne högtärade värdinnnan vid den oförgätliga Nordiska natten å Grankulla 12-13.III 1926. Av tacksamma deltagaren F.E. Sillanpää.
Jag minns systrarna Mörnes berättelse om den här natten då jag besökte dem i Villa Granmora på 1970-talet. Den nordiska natten var en del av en nordisk författarträff i Helsingfors och det var inte oväntat att man skulle ta sig ut till Grankulla och de olika författarna här. Här fanns ju Parlands, Enckells, Diktonius, Mörnes och många andra. Hos Mörnes rörde sig många socialdemokrater, bland dem KH Wiik och hans fru Anna. Kretsen var tillåtande. Sillanpää trivdes men kan också ha känt ett visst avstånd. Han representerade en helt annan bakgrund, det enkla folkets liv ute på den finska landsbygden. Avståndet till de unga, intellektuella, litet radikala finlandssvenska författarna kan ha varit större än vad bara en nordisk natt gav.
F E Sillanpää fick Nobelpriset i litteratur strax innan vinterkriget bröt ut 30.11.39. Det har antagits att priset skulle uppmärksamma ett litet lands hotande kamp. Vi vet att kulturen i Sverige stödde Finland på olika sätt under krigsåren.
Atos Wirtanen (1906-1979) bodde i Grankulla vid S Heikelvägen 4 åtminstone under 40-talet. Han hyrde sin bostad i familjen Tigerstedts villa (riven), mitt emot den stora, röda villan som fortfarande oftast kallas för Runebergs villa.
Vem var Atos Wirtanen? Om man säger att han var den enda mannen som Tove Jansson någonsin älskat så minns kanske någon honom från filmen om henne. Han var ålänning, född i en 9-barns familj i Saltvik, begåvad och med tiden mycket beläst. Han var journalist, författare och riksdagsman, först som socialdemokrat sedan som folkdemokrat. Han var öppen, gladlynt och tyckte liksom Tove Jansson om fester och folk. Hon besökte ofta honom i Grankulla och följde med på långa promenader där Atos fick prata på och hon skulle lyssna. Enligt deras levnadstecknare Boel Westin gick de ofta till Träskmossen där en bisamråtta byggt bo och som fascinerade dem. Den dök upp i Tove Janssons muminvärld, oftast liggande i en hängmatta, läsande filosofen Spengler. Att Atos Wirtanen är Snusmumriken vet vi också.
Bland de kulturpersonligheter jag intervjuade på 1970-talet för Grankulla finns Atos Wirtanen med. Jag besökte honom i hans hem på Bergmansgatan i Helsingfors. I dag skulle jag ha så mycket mer att fråga honom om.
CLARA PALMGREN
FM, KULTURRÅD