Tuomas, Anssi och Ville. Vad fint att ni uppträder på Grani110-festen. Vad kan publiken vänta sig?
Vi har inte låtlistan klar ännu, men klart är, att Nummela finns med eftersom första versen handlar om Grani. Att spela här är för oss lite som om vi förlorade söner skulle komma hem.
“Nämä kadut kaupungin, huvilat ja puutarhat
Kävelytän koiraa ja mieleen palaa vuodet parhaimmat
Tuosta ojasta me silloin fillareita naarattiin
Jälkeen vedonlyönnin jossa jälleen hulluus punnittiin
Koulussa kavereiden kanssa me tytöt jaettiin
Ne kiljui välitunneilla kun niitä takaa ajettiin
Ja kun faijan bändi soitti vein kaikki katsomaan
Kuunnellessain tunsin poltteen – mun piti päästä soittamaan”
Nummela-låtens första strof berättar om Anssi Kelas barndom i Grani. Låten föddes efter att Kela hade lyssnat till Bruce SpringsteensMy Hometown.
Anssi, du kom för någon vecka sedan ut med en ny låt, ”Musta tuntuu multa”. Hur har den tagits emot?
Det är ännu lite för tidigt att säga. Låten handlar ju egentligen om svart (musta), men det är symboliskt. Alla kan finna sig själv, det svarta handlar om att hitta sin egen väg och att lyssna till sig själv. För mig började letandet här i Grankulla.
Annat nytt är att det i början av nästa år sänds ett nytt musikprogram på TV5. Det har vi jobbat med under det här året vid sidan av spelningarna.
Och Ville, spelar du ännu I bandet Durak? Och är musik- och klasslärare för invandrare i Meritori skola?
Jag spelar i Anttis band för tillfället, det är mitt huvudsakliga jobb. Jag har inte varit lärare nu på två år. Till min lärarkarriär hör en rolig anekdot: Leena Rassi-Jokela var min lärare i första klassen i Mäntymäki och sen komiskt nog min kollega flera år senare!
Hur är det med dig, Tuomas?
Grundandet av en egen studio i Ilmala är just nu den största grejen.
Raskasta Joulua-turnén är på kommande i slutet av året, där är jag med och såklart är min huvuduppgift att spela i Anssis band.
Vilka var era småpojksdrömmar när ni bodde i Grani? Och har de besannats, alltså förutom för den om att sälja slut på en spelning på Tavastia I december?
ANSSI Jag har nog fått alla drömmar uppfyllda. Gällande Grani och lekparken vid hemmet på Sportvägen så brukade vi ha cykeltävlingar. Det fanns en bana runt en sten och ett träd!
Jag var Keke Rosberg och cykeln en vit Williams…
Jag minns också de där minnesböckerna där man skulle fylla i ‘vad jag ska bli som stor’. Jag satte alltid: ‘Formulaförare’, det var min ursprungliga dröm. Och jag har fått köra formula.
VILLE Jag drömde inte just om någonting. Men år 93 vann vi Rock-FM, som är en titel bortom allt! Jag förstod plötsligt att vi småstadskillar var helt lika bra som vilka som helst Hesatyper.
TUOMAS Min barnskötare hade en son som spelade elgitarr, jag hörde några komp och var helt såld, det var det finaste jag hört!
I Mäntymäki och Kasavuori fick jag se många skolkonserter som gjorde ett stort intryck. Många artister kom och spelade för oss skolelever och det var alltid något verkligt fint! Kaarle Mannila hade ibland i skolan en analogisyntetisator, ur vilken han pressade fram ljudet av en formulabil, jag tycker ännu om de där sounden.
Berätta lite om er barndom och hur Grani var då?
ANSSI Vi flyttade bort från Grani -84, men som barn bodde vi på två ställen på Sportvägen. Vi föddes i Åggelby och år -76 flyttade vi först till ett höghus på Sportvägen och sedan till ett annat, det senares adress var Sportvägen 15 C 12.
I själva verket är alltså Nummela-låtens första strof från Grani, den andra från Vichtis kyrkby och den tredje från Nummela.
På tal om Nummela-låten så sjunger du om villor, trädgårdar, att gå ut med hunden och de bästa av åren. Och också om hur du draggade ett dike efter att ha slagit vad, ett vad som mätte hur galna vi var, än en gång. Vilka galenskaper syftar du på?
ANSSI Nå heheh, de galenskaperna var till exempel en verkligt hög sandväng, som nere har en promenadväg som går snett mot Sahara…
Aha, du menar säkert Richardsgränden?
ANSSI Jo, det var ett vad, där jag påstod att jag kan köra nerför hela backen med fillare och svänga utan att bromsa.
Med Maradonas självförtroende ställda jag mig sedan upp på backkrönet och kommer ännu ihåg hur jag trampade mer fart i backen. Jag fattade ju sedan snabbt nere i kurvan att det här inte kommer att lyckas. I fartriktningen fanns det som tur är ett dike och jag klarade mig undan värre blessyrer genom att kasta mig i diket. Kompisarna var sedan där för att sköta om mig och dikets vattenhinder var säkert de som räddade mig…
VILLE Du drog kellit i kurvan! (föll omkull)
Det här var ett litet smakprov av hela det långa samtalet Kaunis Grani hade bjudit in musikertrion till i Mäntymäkiskolan. Vi översätter resten av den finska texten före Grani110Partyt 29.10.
För den nyfikna som inte kan hålla sig och klarar av texten på finska, ber vi er att läsa den här.
Biljetter
Biljetter kan köpas från Lippupiste, lippu.fi och från stadshusets info
(vardagar kl 8–15.45 och ti, on, tor kl. 17–19) till priset 17,50 €/st (inkl. serviceavgift).
